lördag 16 januari 2021

Offra våra barns framtid för våra bröder

BOKBACKEN
Dag 11

  Det ödesmättade citatet som inleder kvällens inlägg uttalas av andra generationens Lekholm, matematikern Carl Lekholm, som ett direkt känsloutspel riktat mot den misslyckade faderns oförtjänster. Han ansåg att faderns förlustaffärer åsamkade honom och hans bröder en irreparabel möjlighet till högre utbildning, och att det var ett Lekholmskt släktdrag - att tvingas offra sina barns framtid för att rädda sina bröders. 

  Ungefär vid den konfrontationen, efter nära tvåhundra sidor, växer romanen enormt. Fram tills dess hade jag förbrukat en hel del av mitt tålamod på den omständliga berättarstilen och den gammalmodiga (men samtida) språkdräkten. Ovanan av att läsa svensk text från 1920-talet kräver ett stort mått av koncentration.

  Jag kan inte låta bli att använda en liknelse för att beskriva metamorfosen som Gustaf Hellström åstadkommer i berättelsen. Efter halva boken kändes det som om jag satt i en grånött eka och drogs av strömmarna lite hit och dit - en palaver här; en psykiskt sjuk syster där, och ett skuldbeläggande däremellan.

  Sen förflöt det tjugo år och romanen övergick i den nya tiden. Här har tredje generationen Lekholmare uppnått fyrtioårsstrecket och de återförenas i samband med farfar Lekholms hundraårsdag. Nu byter romanen karaktär. Plötsligt är jag medresenär på släktträdets fregatt, vittnesmålen och texten flyger fram. Råseglen fylls av de fyra bröderna Lars, Kalle, Sven och Tages levnadsöden och det sätt som författaren väver in deras individuella särdrag och livsval i historiebeskrivningen av det svenska samhällets utveckling. Tack vare Kalle Lekholms återkomst från Amerika så tillförs även andra perspektiv på samtiden.

  Trots att boken började i förnedring och ekonomiskt elände så framställer Tage en nykter sammanfattning när de samlas för släktmiddagen:
- Vi får väl komma överens om att, vad oss Lekholmar beträffar, det stora schackpartiet, som glädjen och sorgen spelar på vår släktbräda, åtminstone för närvarande står så, att det ser ut som det skulle sluta med remi. De två kontona har jämnat ut sig. Hugget som stucket. En släktmedlems olycka och sorger har uppvägts av en annans framgångar och glädje.

  Men romanen har (dessvärre) inget lyckligt slut ... 

Den enda bok jag kan jämföra med, i min långa skönlitterära konsumtion, som gett mig en lika stark finish är "Öster om Eden" av John Steinbeck. Det gjorde det svårt att betygsätta helheten.

SLUTBETYG: Boken får 4 av 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ur vidundrets mun

Etymologen kastar ånyo ord över er. En kaskad av bestar, kriminella och undervattensmaskiner.  Veckans tecken eller symboler: alef - första...