Snörmakare Lekholm får en idé

BOKBACKEN
Dag 10

  Så har jag inlett årets Helmet Lukuhaaste (Helmets läsutmaning). Liksom i min egen lista ingår det femtio kategorier som ska avklaras. Jag deltog för första gången under 2020 och tänker genomföra den i år också. Jag valde att inleda med den kanske originellaste kategorin - I boken finns ett yrke som numera är sällsynt eller helt har försvunnit. 

  En viktig anledning till att jag valde nedanstående roman är mitt ursprung. Jag växte upp i skånska Vinslöv som ligger strax väster om staden Kristianstad, i vilken romanens handling mestadels äger rum. Dessutom förekommer det mängder av karaktärer och referenser som är kopplade till regementen i staden, och min far var under min barndom kapten vid Wendesregementet A3 i Kristianstad.

Helmet-lukuhaaste - Kategori 20 - I boken finns ett yrke som numera är sällsynt eller helt har försvunnit

Vald bok: "Snörmakare Lekholm får en idé" av Gustaf Hellström.

(Bonnier, 1966. [Bokklubben Svalans extravolymer])

  Boken är en släktkrönika över tre generationer Lekholm. Med utgångspunkt i olyckorna som drabbar Snörmakare Lekholm. 

  En snörmakare var en hantverkare som tillverkade finare snören och band, snoddar, fransar, galoner, gage, ligatur, band (speciellt sidenband) och liknande. Snörena tillverkades på speciella vävstolar med trampor. (SAOB)

  Idén som blir Lekholms drivkraft handlar om att få sina barn att ta studenten. Något som var mycket ovanligt bland hantverkarfamiljer för den tiden (1850-talet). 

  Första delen handlar till största delen om att snörmakaren försöker betvinga påståenden som sprids om honom, dels att han är en toffelhjälte och blivit kallad nöt av sin hustru och dels att folk tvivlar på att han fått medalj för delaktighet i slesvig-holsteinska kriget. Historien går ut på att han bara förvärrar sakernas tillstånd i sina försök att stå upp för sin rätt. Bland annat driver han väldigt hårt att brodern Oscar ska bli läkare. I själva verket utnyttjar brodern snörmakarens beredvillighet att skänka riksdaler för dennes utgifter. Han har också, liksom nästa generation har, problem att kontrollera sitt alkoholintag.

  Mitt "kära" Kristianstad beskrivs så här i boken:

Ty det var ingen vanlig stad, i vilken hans och hans fäders vagga stått. [...] 

På kunglig befallning, som en fästning och ett värn mot svenskarnas infall och härjningar i den rika danska provinsen Skåne, hade den byggts på en sank ö, omfluten av en flod, som varje år dränkte de kringliggande maderna i vatten och kom hela nejden att se ut som en sjö.

Det var ingen vacker stad och vacker hade den heller aldrig varit. En stram och militärisk rektangel med fyra snörräta gator på längden, två bredare och två smala, lika många och lika snörräta tvärgator på reglementerade avstånd korsande långgatorna, allt omgivet av en hög fästningsvall med redutter, bastioner, kanaler, kasematter och metertjocka namnchifferkrönta portar.

(Min anmärkning: mader betyder slåtterkärr, redutter och kasematter är befästningsanläggningar)

  Första delen av romanen leder slutligen fram till farfar Lekholms förnedring och ekonomiska förfall. Fortsättningen återkommer jag till i nästa inlägg.