Att huka sig är inte naturligt

BOKBACKEN

Dag 8

  Årets femte bok för min del; en bok som flera andra redan har läst. Jag tycker alltid det är svårt att förhålla sig till biografier, oavsett om det gäller en bok om Zlatan Ibrahimovic eller en om Astrid Lindgren. Men en sak är jag säker på. Jag föredrar om det är en erfaren litterär skribent som berättar den.

Rolands läsutmaning - Kategori 3 - en självbiografi
Vald bok: "Allt jag fått lära mig" av Tara Westover. ISBN 978-91-27-15089-8 
(Natur & Kultur, 2019. Översättning: Peter Staffansson)

  Jag upplever att boken inledningsvis består mer av instick i ett sorts album än den utgör en berättelse om ett liv. Det fortgår under den första delen av boken. Här hade jag gärna sett att boken genomgått en rejäl editering. Jag tycker också att berättelsen emellanåt fastnar i någon form av amatörpsykologi istället för att fullfölja de olika skeendena.

  Hon beskriver ett manligt styrt familjeliv som äger rum i ett manligt kontrollerat pastorat. Mormonkyrkan är inte unik i det avseendet. Samhällslivet som beskrivs i lilla Preston, Idaho är inte heller unikt.

  Indoktrinering är förkastligt oavsett vilken kastrull som soppan kokat i.

  Psykisk sjukdom är en farlig komponent inom alla familjekonstellationer.

  Utebliven skolgång kan i det här fallet liknas vid att vandra på plankan med en begränsad möjlighet att rädda sig ur situationen.

  Med det sagt, så skulle jag ändå vilja veta mer om de personer som trots allt fanns i Tara Westovers umgängeskrets. Hon snuddar lite vid moster Angie i berättelsen; hon deltar i teaterföreställningar, och senare så jobbar hon i butik. 

  Brodern Tyler är inledningsvis en samvetspartner men när han flyttar försvinner ett viktigt stöd. Det avsnittet borde ha uttömts mer i biografin, anser jag. När Tyler lämnar familjen.

  Nåja, Tara lyckas så småningom att komma in på sina skolutbildningar. I boken får man intrycket av att allting går väldigt fort. Från Brigham Young University (ekumenisk ordning, enligt Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga) till Cambridge University. Från att hon knappt känt till någonting om världen (ex. Förintelsen) till att hon erhåller Gates-stipendiet och ska doktorera. 

  Ändå är det under framgångsperioden som hon tar tag i sitt och familjens mörker. Det är också då som biografin blir riktigt intressant. Jag tycker att vändpunkten i boken är hennes första besök i Cambridge. 

  Det är inte ofta en enskild fras ur en bok kan ringmärka själva essensen i berättelsen. Taras replik till Dr Kerry då de befinner sig på kapellets tak och han och övriga studenter håller i sig i vinden, är en sådan:

  - Ni försöker alla kompensera, sänka tyngdpunkten och krypa ihop för att höjden skrämmer er. Men att huka sig och gå i sidled är inte naturligt. Ni har gjort er sårbara.

  Hon var sårbar. Hon hukade sig för våldet. Hon lät trollformlerna bestå. Tills hon ställde sig i motvärn ...

SLUTBETYG: Boken får 3 av 5.

Föregångaren till Jane Eyre

BOKBACKEN
Dag 7

  Bloggen hamnade lite i otakt efter söndagens inlägg när jag deltog i "Smakbit på söndagar". Idag lägger jag fram mina tankar om Charlotte Brontës "Professorn".

Rolands läsutmaning - Kategori 2 - boken handlar om en professor

Vald bok: "Professorn" av Charlotte Brontë. ISBN 978-91-7645-429-9 

(Modernista, 2016. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling)

  Boken var egentligen hennes första roman. Den refuserades 1846 och gavs inte ut förrän efter hennes död av den efterlevande maken. Littereraturvetare som studerat hennes verk har hittat spår av hennes första försök i så väl "Jane Eyre" som i "Shirley". Det är väldigt länge sedan jag läste "Jane Eyre" och ett av mina framtida projekt måste bli att läsa om den.

  Till viss del kan jag förstå varför "Professorn" blev refuserad. Den har en ganska svag inledning, tycker jag. I förordet beskriver Thomas Sjösvärd den som konventionell. 

  Fast egentligen reagerar jag mer negativt på de melodramatiska partierna av boken, som ligger på gränsen för acceptans och går ibland överstyr. Jag reagerar också på genusperspektivet, och då menar jag inte jämställdheten mellan könen utan snarare på vilka ordval som Charlotte Brontë lägger i Williams mun. Det känns inte som om det är något som han kan tänkas uttrycka. Där faller trovärdigheten en aning.

  Boken börjar med att föräldralöse tjugotvååringen William Crimsworth avvisar förslaget från några släktingar med position i samhället om att bli kyrkoherde. Han söker sig till sin äldre bror och börjar arbeta som kontorist i dennes fabrik. Men brodern behandlar honom illa. William får stöd av den inflytelserike Mr Hunsden som föreslår att han reser utomlands för att söka ny försörjning. Med hjälp av Mr Hunsdens rekommendationsbrev blir William anställd som engelsklärare i en pojkskola i Bryssel, senare får han även tjänst i den närliggande flickskolan. I franskspråkiga skolor tituleras läraren Professeure, därav bokens titel.

  Det är först i det skedet som boken tar fart. William är inackorderad i skolan och lär så klart känna de båda föreståndarna Monsieur Pelet och Mademoiselle Reuter. Inledningsvis är han lite intresserad av Mlle Reuter men upptäcker snart vilken relation de båda föreståndarna har till varandra. 

  Han får bekanta sig med tonårseleverna och tycker att flickorna är lika bångstyriga som pojkarna. I det här avsnittet finns en hel del beskrivningar som får dagens tonårstjejer att resa borst, med all rätt.

  På skolan arbetar även Mademoiselle Henri. Hon undervisar i syslöjd men föreståndaren har andra planer för henne. Hon vill att lärarinnan ska bredda sina kunskaper i engelska (Mlle Henri har haft en engelsk mor, men efter hennes död bor hon hos faster Julienne) och ber William att undervisa henne.

  Frances Evans Henri är lärarinnans fullständiga namn och utan tvivel den intressantaste karaktären i boken. Den bygger självklart på Charlotte Brontës egna erfarenheter. Hon gjorde två resor till Bryssel mellan 1842-1844 och studerade för läraren Constantin Héger. Han tillämpade en pedagogik med kreativa skrivuppgifter som sedan Brontë överför i berättelsen om William. Det ska även ha funnits amorösa intressen från Charlotte angående Professor Héger.

  Jag tänker inte avslöja alltför mycket om relationen mellan Mademoiselle Henri och William. Men det jag kan säga är att Charlotte Brontë bryter konventionerna för samtiden när hon ger Mademoiselle Henri utrymme att diskutera samhällsfrågor med William och Mr Hunsden, och dessutom låter henne göra det med emfas. De sista trettio sidorna är väldigt engagerande och höjer betyget för boken.

SLUTBETYG: Boken får 4 av 5.

I skuggan av Solens rike

BOKBACKEN
Dag 4

  Så har jag läst ut Eileen Changs "Ett halvt liv av kärlek". I den avslutande fjärdedelen tycker jag att författaren lyckas bättre med sin dramaturgi. Även i den här delen är det Manzhen som ges den tydligaste gestaltningen medan exempelvis Shihui aldrig får en meningsfull plats i romanen. 

  Äntligen är det en utomstående kvinna som gör en positiv insats när Cai Jinfang hjälper Manzhen på sjukhuset. Fram tills dess har de flesta kvinnorna i boken gjort mest skada genom rykten och missförstånd. Sjukdomarna tilltar och jag får lära mig vad tarmtuberkulos är, och jag synar uppgifterna om dödlighet i scharlakansfeber (i Sverige var den över 30% i slutet av 1800-talet).

Shanghai 1937

  Dramaturgin håller ihop i ett femtiotal sidor innan tidsdokumentet faller ihop och markörerna som fungerar som sötningsmedel återkommer i historien. Meningen som inleder det femtonde kapitlet måste förberedas genom reflektioner hos karaktärerna i tidigare kapitel. Det är ett generalfel att skriva "Slaget om Shanghai började den 13 augusti och varade i tre månader." efter att dittills nästan helt struntat i Kinas omvärld. För att fem sidor senare lägga lika mycket energi på "tigerdagar" och vegetariska räkor, som på Japans invasion av landet. Vilket tror ni bekymrade Shanghaiborna mest, sötpotatisen i de vegetariska räkorna eller de japanska soldaterna?

SLUTBETYG: Boken får 2,5 av 5. Mycket tack vare rollkaraktären Manzhen.

***********************************************************************************

  Nu är första kategorin i min läsutmaning avklarad. Ni får gärna komma med fler förslag på böcker som utspelar sig i Kina; för att inspirera andra. Lämna era förslag i kommentarsfältet.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

  Bokföring enligt Monika håller koll på sina hyllvärmare och undrar hur det står till i våra bokhyllor. Jag har inte några stora mängder olästa böcker. Men mitt högra öga noterade att Karin Alvtegens "Skugga" stod inklämd mellan Ann Jäderlund och "Classic haiku". Hur den har hamnat där förtäljer inte historien. Men jag ska lägga den på minnet för framtida läsår. Årets läslogg är redan fullbokad.

Apskinn och vackra ögonbryn

 Vilka läsmål har du i år? uppmuntrar O oss i veckans kulturfråga. 

  I mitt första inlägg försökte jag sammanställa upplägget för läsåret 2021. Jag har tänkt att sätta nytt rekord i nöjesläsning. Målet är minst 150 böcker, preliminärt finns det 154 titlar i min läslogg.

  Helmet-lukuhaaste står för 50 av dem, exempelvis:
kategori 41) Någon reser med tåg i boken (Orientexpressen / Graham Greene, vilken jag faktiskt aldrig har läst)
kategori 45) En bok skriven av en nordisk författare (Elin, diverse / Kristin Eiriksdottir)
kategori 47-48) Två böcker som handlar om samma ämne (Hippie / Paulo Coelho och Trippen / Tom Wolfe)

  Min egen läsutmaning (se spalten till höger) innehåller också 50 titlar:
Bland dem hittar vi Anna Focks "Väderfenomen", David Chariandys "Bror" och Ocean Vuongs "En stund är vi vackra på jorden".

  Jag har tänkt få fart på mina barns läsning och därför har vi kommit överens om en 10-böckersutmaning. Först ut är kategorin "En bok med en bok på omslaget". Sonen har redan läst ut "Fahrenheit 451" av Ray Bradbury, och jag ska avverka samma bok senare i veckan. Dottern håller på att läsa "Tilly och bokvandrarna" av Anna James.

  Jag älskar poesi. Den kommer för alltid att vara min favoritgenre. Jag drev en blogg med barn- och vuxenpoesi mellan 2014 och 2017. I år tänker jag läsa två diktsamlingar per månad. Temat för mina urval har varit de fyra elementen: jord, eld, luft och vatten. Jag ser verkligen fram emot Jane Hirshfields "Ledger", Rupi Kaurs "The sun and her flowers" och "Atlas över en invecklad värld" av Adrienne Rich.

  Fyra av Bonniers Årets Bok-nominerade (2020) kommer jag att läsa, bl.a. "Mitt liv som råtta" av Joyce Carol Oates.

  Fyra bokcirkelböcker kommer jag att läsa, bl.a. "Call me by your name" av André Aciman.

  Sex av David Bowies favoritböcker finns på min läslista, t.ex. "Vitt brus" av Don DeLillo.

  Och för att säkerställa 150-strecket har jag snappat upp några boktips från Karlstads läsutmaning 2020, exempelvis Johanna Frids "Nora eller brinn Oslo brinn".

NÅR JAG MILSTOLPEN KOMMER JAG ATT FIRA STORT I DECEMBER 2021.

***********************************************************************

BOKBACKEN
Dag 3

  Jag är ledsen men jag tycker faktiskt inte att "Ett halvt liv av kärlek" är särskilt bra. Tematiskt upprepar författaren sig hela tiden. Det liknar mer en teaterpjäs (som jag skrev i förra inlägget) eller en novell som körs om och om igen.

  Som om det berättartekniska inte var tillräckligt svagt, så bjöds jag (och Manzhen) på ett besök i en läderbutik. Där erbjöd Shijuns familj (affär) apskinn från trubbnäsapor. Då kan man inte annat än släppa ut en lång suck från diafragman. Sen vet jag inte om man ska skratta eller gråta när Shuhui kommenterar att aporna hör hemma på Emeishan (Emeiberget). 

Berget är heligt i den buddhistiska tron, samtidigt som emei betyder "vackra ögonbryn". Ibland förstår jag inte om Eileen Chang tänkt sig någon symbolik kring dessa återkommande markörer, eller vad hon menar. Det måste ju ha funnits alternativa pälsar eller skinn som kunde omnämnas vid butiksbesöket. Jag retar mig på sådana författarkonster.

  

Nåväl, tredje hundringen får sin beskärda del av sötman också. Det bjuds på maltsocker och pinjenötskakor, och bauhinian står i blom. Jag återfår mitt sug i magtrakten.

I bikupan finns bara en drottning

 Ugglan & Boken har presenterat årets första tisdagsuppdrag - Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

  Jag har minst sju böcker som jag skulle kunna binda ihop framtidskransen med. Följande tre får plats i bloggen.

  I april månad tänker jag läsa Bikupan av Sarah Crossan. Jag är bekant med hennes ungdomsböcker, där "One" (boken om de sammanväxta tvillingarna Grace och Tippi) sticker ut. Men i rollen som skolbibliotekarie har det varit svårt att locka ungdomarna till Sarah Crossan's texter på fri vers.
I sin nya bok vänder hon sig till en äldre läsekrets. 

Ana och Connor är båda gifta men har träffats i smyg under flera år. Hotellrum, helgresor, snabbt raderade sms, våldsam passion blandat med känslan av svek. Men sedan händer det otänkbara, Connor dör i en olycka och Ana står ensam kvar med hemligheten och minnena av deras uppslukande kärleksaffär. I sin förtvivlan ser hon inget annat val än att närma sig den enda andra människan i världen som delar hennes förlust: Connors fru Rebecca.

I Bikupan befinner vi oss mitt i skärningspunkten mellan två äktenskap. Det är en intim berättelse, skriven på Sarah Crossans oefterhärmliga fria vers, som bit för bit blottar en rå kärna av kärlek, sorg och besatthet. En unik läsupplevelse som går rakt in i hjärtat. (Bokbeskrivning hämtad från Sekwa Förlag)

**************************************************************************

I maj månad har jag tänkt bekanta mig med ett nytt författarskap, Fernanda Melchor från Mexico. Det internationella genombrottet är redan ett faktum och nu kommer den svenska översättningen av "Temporada de huracanes" (Orkansäsong; översättning: Hanna Nordenhök).

Så här beskriver Bokförlaget Tranan boken:

I utkanten av en fattig mexikansk by hittas det lemlästade liket efter en gåtfull gestalt som av byborna kallas Häxan. I varsitt kapitel berättar fyra personer från trakten om sin relation till mordoffret och om den mardrömslika tillvaro de alla lever i. Orkansäsong ut­spelas i en del av Mexiko som framstår som laglös och är en roman olik alla andra, med meningar som frenetiskt löper över sidorna. Bland skadade familjerelationer, destruktiv maskulinitet, prostitution och droger växer stegvis en komplex skildring av ett samhälle inpyrt av våld och hopplöshet fram, samtidigt som omständig­heterna kring mordet på Häxan klarnar. 

********************************************************************************

Och så landar vi i juni månad då jag ser fram emot att läsa Elin Cullheds "Eufori". Jag har (månne?) läst alla poetiska texter som Sylvia Plath författade. Flera av dikterna har jag dessutom läst på såväl engelska som svenska. Jag gillar författare som utmanar sig själva. Elin Cullheds idé - att skriva en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet - är inte att gå mainstream. Riskerna med ett sådant bokprojekt är uppenbara, ändå ger hon sig ut på myren. LOVVÄRT!

I en rasande, böljande, bångstyrig text möter vi Plath: förtvivlad, uppspelt, svartsjuk, grandios. Här ryms kärleken till barnen, längtan efter att få skriva och frustrationen över maken Ted Hughes ovilja att dela ansvaret. Hennes författarskap får alltid stå tillbaka för hans, men hennes inre monolog visar en konstnär av ovanlig kaliber.

Elin Cullhed lånar av sina egna erfarenheter till en ikonisk författare i denna roman om moderskap och skapande.
(Bokbeskrivning från Wahlström & Widstrand)

*********************************************************************************

BOKBACKEN
Dag 2

  Jag har kommit ytterligare hundra sidor in i "Ett halvt liv av kärlek". Andra fjärdedelen kretsar mångt och mycket kring Shijuns familj, d.v.s. mammans liv med svägerskan och barnbarnet Frisk samt pappans liv med bihustrun; men också om att Shijun och Manzhen får bida sin tid när det gäller äktenskap.

  Förvecklingarna börjar hopa sig i romanen och mycket av handlingarna styrs av prestige, status och traditioner. Liksom i första fjärdedelen av boken så serveras läsaren olika matkulturella upplevelser, oftast ur det rika folkets perspektiv. Men jag uppskattar främst erfarenheterna från Manzhens hushåll. Här lagas omelett på tusenåriga ägg (konserverade) och lillpojken leker med sin fjäderboll.

  De konserverade äggen kan man beställa även i vår tid, Är de vidriga eller en delikatess? 

  Och fjäderbollen har gått från att vara en lek för barn till allmän "motionssyssla" eller avkoppling för den moderna människan. Jag och barnen funderar allvarligt på att införskaffa ett par stycken.

*** 

 Hos de välbärgade viker man foliedekorationer, och diskuterar lämpliga partners för söner och döttrar.

 Romanen liknar mer och mer en teaterfars.

Första åket i bokbacken 2021

Kul att just du landade i min bokbacke.

I den här bloggen kommer jag att skriva om böckerna jag läser under året samt göra nedslag i ordens betydelsefulla värld.

Varje måndag kommer jag att väcka korsordsentusiasten i dig genom att lägga fram ett sorts "ordslalom" med ledtrådar till. Du ska ta dig från första till sjunde ordet. En lösning presenteras under söndagen.

ORDSLALOM - 01 - "Från eld till vatten"

1) eldrelaterat ord som för tankarna till meteor (4 bokstäver)
2) "dela" första ordet genom att sätta ett "50%-ord" framför det (8 bokstäver)
3) tredje ordet (grekiskt ursprung) är synonym till andra ordet (8 bokstäver)
4) ett ord för kärlekskranka och butiksinnehavare som rimmar på tredje ordet (5 bokstäver)
5) synonym till fjärde ordet; som betyder att ett tillfälle har blivit till en vana (11 bokstäver)
6) engelsk översättning av det femte ordet (12 bokstäver)
7) kapa bort en liten del av sjätte ordet och du hamnar rätt i vågorna (4 bokstäver)

***********************************************************************************

BOKBACKEN

- kommer att bestå av de böcker jag väljer för olika utmaningar under året.

Jag är en av deltagarna i den finska utmaningen Helmet-lukuhaaste (länk till svenskspråkig version). Utöver den så har jag gjort en egen utmaningslista på 50 kategorier (se förteckning i högerspalten). 
Sedan har jag och mina barn kommit överens om en tioböckersutmaning.
Poesiutmaningen består av 24 diktsamlingar (två per månad).
Jag ska läsa fyra av böckerna som nominerades till Bonniers pris: Årets bok 2020.
Jag ska läsa fyra böcker som rekommenderats för olika bokcirklar.
Jag ska läsa sex av David Bowies favoritböcker.
Slutligen så har jag valt några boktips ur Karlstads läsutmaning för 2020 (sidan ej längre tillgänglig).

= totalt ska mitt läsår innefatta över 150 bokupplevelser

LÅT OSS BÖRJA!

Rolands läsutmaning - Kategori 1 - en bok som utspelar sig i Kina
Vald bok: "Ett halvt liv av kärlek" av Eileen Chang. ISBN 978-91-7811-030-8 
(Atlantis, 2019. Översättning: Anna Gustafsson Chen)
Originaltitel: "Ban Sheng Yuan" (半生緣 / 半生缘), 1948

  Boken utspelar sig inledningsvis i 1930-talets Shanghai och handlar om de tre arbetskamraterna Manzhen, Shijun och Shuhui. Manzhen är tonårstjejen som tar stort ansvar för familjen när storasystern Manlu flyttar från hemmet. Hon tar extra jobb för att få ihop till familjens försörjning.
  Shijun är den något äldre killen som blir förälskad i Manzhen. Han har sitt ursprung i staden Nanjing och dit förs bokens handling så småningom. Shijun är son till en välbärgad köpman. Pappan lever med sin bihustru och deras gemensamma barn.
  I Shanghai är Shijun inneboende hos arbetskollegan Shuhuis familj.

  Den första fjärdedelen av boken handlar mycket om att iscensätta historien och karaktärerna. Det gäller att följa med i familjenamn, rollkaraktärer och bostadsadresser. I baksidestexten är tidsperioden angiven till 1930-talet och flera recensenter har uttryckt att boken är ett tidsdokument. Jag håller inte riktigt med om det. Det pratas ingenting om det politiska läget i regionen - tänk på att Japan invaderade Kina 1937.
  Jag tycker också att recensenterna missar det faktum att även Manzhens familj har tjänsteflicka. Så det handlar väl snarare om välbärgad miljö kontra (lägre) medelklass i familjernas status.
  Däremot lyckas författaren väl i att skildra kvinnornas utsatta position i samhället, där traditionen om att männen kan ta sig en bihustru är påtaglig, och där relationsvåld är en del av vardagen.

  Klasskillnaderna märks också i författarens omsorgsfulla val av namn för karaktärerna. Bland bifigurerna har de manliga uppvaktarna familjenamn som relaterar till dynastierna, eller till kända generaler och politiker. Medan tjänsteflickan hos Manzhens familj har tilldelats diminutiva formen "Ah" som familjenamn.

  Jag har noterat några viktiga sociala/kulturella markörer i boken. Bland annat säger Manzhen tidigt i boken: "Det finns en larv som kallas 'säckspinnare'. Den är liten och luden och brukar ramla ner från taken. I norra Kina kallar de den för 'myntrullelarv'. Helt galna i pengar, det är vad de är!"

  Lite senare är de i en butik där Manzhen vill köpa ett paraply av oljepapper. "Det verkar inte vara billigare här än i staden", sa Shuhui. De kanske lurar oss?"
  - varpå Manzhen hänvisar till ett anslag i butiken "Vi lurar inte barn och gamla."
  Tonläget som pendlar mellan skämt och allvar är ständigt närvarande i romanen.

  Läsaren får också bekanta sig med kinesernas relation till färger, kläder och smycken. Vid flera tillfällen betonas att mörkblå färgnyanser passar för den äldre generationen. De bör inte bära röda klädesplagg.

"Kungsfiskarblått" och "falsk jade" är andra ord som blir allmängods i inledningen av boken. Jag undrar om kungsfiskarblått är en allmänt vedertagen nyansbeskrivning; oavsett är det intressant att adjektivet även förekommer i Hilary Mantels prisade roman "Bring Up the Bodies" (2012).




  Lite märkligt är det att ett av få kinesiska tecken som omnämns i boken är symbolen för "långt liv", samtidigt som flera av de yngre och medelåldriga karaktärerna i berättelsen dras med återkommande sjukdomar.

  Jag avslutar bloggens första inlägg med ett uttryck ur romanen som beskriver en kortväxt person (jag är själv väldigt kort). Liknelsen lyder: "har du slagit upp paraplyet inomhus" (stannat i växten).