Den siste till bordet får benen

BOKBACKEN
Dag 12

  För fjärde romanen i rad puttrade historien så sakteliga igång. Jag kom på mig själv flera gånger om, tänkandes - vad ska det bli av den här historien. Ungefär som när man tvivlar på om spisplattan är påsatt då man kokar upp pastavattnet. "Oscar Waos korta förunderliga liv" är fylld till brädden med spanska glosor och boken hade verkligen behövt en ordlista som komplement. Det förekommer dessutom särskilda dominikanska uttryck som går min uppfattningsförmåga förbi.
  Och någon glädjefylld berättelse är det inte.

  Romanen är mitt första val från David Bowies lista med hans hundra favoritböcker. Den går att hitta här. Jag har tänkt att läsa sex av dem under 2021.

David Bowies Boklista - Bok 1/2021
Vald bok: "Oscar Waos korta förunderliga liv". ISBN 978-91-0-012068-9
(Bonnier, 2009. Översättning: Niclas Hval)

  De tre huvudkaraktärerna i boken är immigranten (till USA/New Jersey) Hypatía Belicia Cabral och hennes två barn Lola och Oscar. Vi flyttas fram och tillbaka i deras släkts historia, hela tiden med referenser till Dominikanska Republikens historia. Vi får de blodiga berättelserna från diktatorn Trujillos regim. Hur hans underhuggare och säkerhetspolis våldför sig på Belicias far och hur det även drabbar henne själv.

  Men det är framför allt Oscars historia. Han som skriver egna texter om hjältar och fantasivärldar, och som läser Sagan om Ringen om och om igen. Ju äldre han blir, ju större blir hans längtan efter flickvän och intimt umgänge. Det går sådär med den saken.

  Trots hemskheterna så är kapitlen där handlingen förläggs till Dominikanska republiken de bästa delarna av boken. Det märks att författaren känner till vartenda gruskorn i landet.
  Tesen han driver, om varför det går som det gör, är att släkten har en förbannelse vilande över sig, en fukú. 

  Men tyvärr är det den faktorn som drar ned betyget för min del. Ett människoliv likt Oscars som präglas av utstötthet, låg självkänsla, främlingskap och psykisk ohälsa är värd ett väl anlagt porträtt.
  Bönerna och förbannelsens ok hör bättre hemma i Mordor.

  Rubriken har jag hämtat från det latinska uttrycket tarde venientibus ossa (åt den siste återstår benen) som förekommer i boken.

SLUTBETYG: Boken får 3,5 av 5.