För 200 år sedan

BOKBACKEN
Dag 13

Min läslogg innehåller som tidigare beskrivits 154 böcker. Ett fåtal av dessa är skrivna före 1900-talets början. Den äldsta skriften i min förteckning är knuten till 400-talet. Men den näst äldsta avslutade jag igår. Det var "Övertalning" av Jane Austen, som utgavs 1818 året efter hennes död. Det är också den postuma utgivningen som ligger till grund för valet. Kategori 30 i Helmet-lukuhaaste innebär "Boken är publicerad efter författarens död".

Helmet-lukuhaaste - Kategori 30 - Boken är publicerad efter författarens död
Vald bok: "Övertalning" av Jane Austen.
(PAN pocket, 1999. Översättning: Jane Lundblad.)

  Jane Austen fullbordade sex romaner. Vid hennes död fanns det fragment sparade till ytterligare en. Två av de  färdigskrivna, Northanger Abbey" och "Övertalning", publicerades efter hennes död.

  Jag har tidigare läst "Stolthet och fördom" (1813) samt "Emma" (1816).

  Boken handlar om adelsfamiljen Elliot; Sir Walter och hans tre döttrar, Elizabeth, Anne och Mary. Den äldsta dottern följer troget Sir Walters tankar om stånd och status. Den yngsta och lite mer naiva Mary gör detsamma. Medan Anne har helt andra föresatser kring vilka hon vill umgås med och vilken man hon vill ingå äktenskap med.

  Det går rätt snabbt i början av boken. Vi får reda på att Sir Walter har levt över sina tillgångar och att Anne avbrutit en förlovning på inrådan från fadern och familjens nära vän Lady Russell. 

  Sen flyttar handlingen framåt åtta år. Umgängeskretsen utökas. Det förekommer flera karaktärer som gjort karriär inom flottan. Relationen mellan de adelsbördiga och de som kommit upp sig på annat sätt är inte helt friktionsfri, och mannen som Anne bröt med har under tiden avancerat till kapten.

  Det råkar även vara en amiral som hyr in sig på Sir Walters ägor, Kellynch Hall, när deras ekonomi sinar.

  Självklart återinförs hennes förlorade kapten i handlingen när det visar sig att han är bror till amiralens hustru. Anne och kapten Wenworth håller socialt avstånd till varandra. De bevakar vad som sägs och tycks om den andre. Samtidigt kopplas de ryktesvägen ihop med andra moatjéer. Helt enligt känt Austen-manér.

*****

  Kritikerna hävdar att "Övertalning" saknar den smittande livsglädjen och de ironiska insticken som genomsyrade de tidigare romanerna. Det är förhållandevis glest mellan replikerna och tankegångarna som får en att dra lite på smilbanden. Man bör betänka att Jane Austen var sjuklig under sammanställningen av manuskriptet. Det kan ha påverkat slutprodukten. 

  Vid några tillfällen i boken får jag en känsla av att hon vill efterlämna någon form av statement, och att den drivkraften gått ut över intrig, handling och replikskiften. Ett tydligt sådant tillfälle är när hon beskriver att livserfarenhet (i det här fallet inom sjukvården) är lika mycket värd som bildning genom studier och litteratur.

- Vilka olika sidor av människonaturen brukar de inte få se! 
...
- Ett sjukrum kan ofta skänka lika mycket som hela volymer.

  Det blir än mer tydligt i diskussionen angående könens olikheter och möjligheter som förs mellan Anne Elliot och kapten Harville i slutet av boken. Anne hävdar (helt riktigt):

-  Männen har alltid haft fördelen framför oss att de fått berätta sin historia själv. De har i så mycket högre grad fått uppfostran, de har haft pennan i sin hand. Jag vill inte gå med på att böcker bevisar något.

  Kritikerna har även haft synpunkter på inledningen, att den skulle vara svår att ta till sig. Det håller jag inte riktigt med om, kanske för att jag nyss läst tre romaner som börjat rätt trögt. Däremot tycker jag att "Övertalning" som helhet är en rätt tunn historia. Den är inte nära "Stolthet och fördom" kvalitetsmässigt.

  Översättaren anser att boken är hennes mest personliga och att de subjektiva ställningstaganden visar på en mognad i författarskapet. Samtidigt kanske det gick ut över berättarglädjen?

SLUTBETYG: Boken får 3 av 5.