Dag 17
Januari månad avklarad. Tretton böcker - helt enligt plan. Sist ut var en roman för Young Adults, "Warcross" av Marie Lu.
Helmet-lukuhaaste - Kategori 15 - I boken finns något som också finns i ditt eget liv
Vald bok: "Warcross" av Marie Lu.
(Modernista, 2018. Översättning: Katarina Falk)
Kategori 15 i Helmet lukuhaaste var lite knepig tyckte jag. "I boken finns något som också finns i ditt eget liv" - ledde mig till en bok om dataspel, eftersom båda mina barn - men främst sonen - ägnar en del tid åt onlinespel.
I boken "Warcross" får vi följa Emika Chen, en ung hackertjej som lyckas intervenera datarutinerna i världens populäraste dataspel mitt under öppningsspelet av det internationella mästerskapet. En följd av det blir att hon inbjuds till Tokyo, där mästerskapet hålls, som spelskaparens särskilda wildcard. Hon får samtidigt i uppgift att granska en annan inkräktares påverkan på spelet.
Jag tycker faktiskt att boken handlar mer om VR-design än om dataspelsvärlden. Det är rätt skönt. Men andra läsare blir nog besvikna på att matcherna i spelet och spelarkaraktärerna hamnar lite i skymundan av skaparen Tanaka, hans produkter och hans sociala liv - inte minst relationen till Emika Chen.
Det blir alltid lite speciella slut när en bok tilldelas en "cliffhanger" inför nästa del i serien. Det var inget som gagnade "Warcross". Jag sänkte mitt betyg enbart på grund av hur den här delen slutade. För åldersgruppen ger den en helt okej läsupplevelse.
SLUTBETYG: Boken får 3,5 av 5.
********************************
Jag har tjuvstartat februariläsningen med Joyce Carol Oates "Dagbok 1973-1982". Den har hittills inte gett så många insikter som jag hade hoppats på. Varken om hennes skapandeprocess eller om hennes undervisning vid University of Windsor, Ontario, Kanada. Det glimtar till ibland. Jag hoppas på mer när dagboken når 1978 och hon får tjänst vid Princeton.
Intressant var dock hennes syn på hur författare borde betrakta tiden och evigheten. Söndagens smakprov:
"Alltså finns slutet i början. Tiden vördas men den får inte lov att kväva oss. Vi lever i tiden men andas evighet. Det är därför som jag bara kan läsa de författare som älskar både tid och evighet, som inte ringaktar tiden (så som Eliot gjorde) eller evigheten (som så många av de "hårdhudade cynikerna" gör). Konsten är en hyllning till och ett främjande av den egna själsliga utvecklingen. Konsten är aldrig helt och hållet personlig och aldrig totalt opersonlig. Den är när allt kommer omkring bara sig själv: en överlägsen upplevelse."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar