Dag 6
Jag har gjort en överenskommelse med mina barn om att vi ska läsa tio böcker utifrån samma kategoriindelningar. Ganska ofta kommer jag att läsa samma bok som någon av dem. Jag valde att inleda med kategorin "en bok med en bok på omslaget". Det var faktiskt min son som inspirerade mig genom att han för tillfället höll på att läsa "Fahrenheit 451" i sin skola. Så jag valde att läsa den efter att han var klar.
Under min tonårstid såg jag filmatiseringar av Bradburys skräcknoveller. Jag tror att det var någon sorts remake av "The Twilight Zone", men jag är väldigt osäker. Jag minns däremot att vi fick läsa ett par noveller av honom under gymnasietiden. Dock valde jag aldrig att läsa "Fahrenheit 451" vid det tillfället. Jag hade redan i femtonårsåldern släppt allt vad äventyrsböcker och science-fiction-genren erbjöd. Sedan dess är det främst realism och lyrik som landat i min bokhylla.
Men boken står sig och tycks aldrig falla ur glömska. Kanske beroende på att framtidsskildringar (dystopier) är så inne idag. "Fahrenheit 451" utgavs första gången 1953 och kom sedan i svensk översättning 1958.
***
Barnens och mina tio böcker - Bok 1 - en bok med en bok på omslaget
Vald bok: "Fahrenheit 451" av Ray Bradbury. ISBN 978-91-1-305188-8
(Norstedts, 2013. Översättning: Siv Nordin)
Vi kan väl börja med den udda titeln. Ni känner väl säkert till att i USA använder man sig av Fahrenheitskalan för att ange temperatur. Medan vi i Sverige håller oss till kära Anders Celsius skala. Enligt ryktet slog Ray Bradbury en telefonsignal till en brandstation och frågade efter vid vilken temperatur som papper självantänder. Brandmännen höftade till med temperaturen 451°F, vilket stämmer ganska bra. Räknar man om så blir det 233°C och självantändningen äger rum vid 220-245°C.
Vad är det då som ska brännas i boken? Jo, det är faktiskt alla former av böcker. Ett bokbål in i evigheten så att säga. Och utförandet står brandmännen för; de släcker inte längre bränder - de bränner ner bokägarnas hus under "kontrollerade former". Det är förbjudet att äga böcker. Alla teoretiska utbildningar på universitet har lagts ned och professorerna är satta på undantag.
Istället har vi fått ett samhälle med lättsam, interaktiv underhållning, som sker via tv-väggar i hemmet och med familjen som deltagare. Vår ledsagare, brandmannen Guy Montag, lever med Mildred som är helt uppslukad av den nya tidens konsumtion. Guys medvetande väcks av en ung kvinna i grannskapet som anses vara lite tokig. Hon väcker alla hans sinnen till liv.
- "Jag tycker om att lukta på saker och se på saker och ibland är jag uppe hela natten och går och tittar på när solen går upp.", säger hon.
Och så ställer hon den avgörande frågan:
- Är du lycklig?
Vilket lite senare leder till en av de vackraste meningarna i romanen.
"Han kände hur hans leende smalt bort och föll ihop över sig själv som stearinet i en ljusstake, i vilken ljuset fått brinna för länge och fallit samman och slocknat."
Guy träffar flickan fler gånger och vi bjuds på andra "visdomsord".
- "Har ni nånsin luktat på vissna löv? Luktar de inte som kanel?"
...
- "Och jag gör alla inköp och städar också själv."
***
Men bokens kanske mest kända citat hämtar jag från avsnittet när en kvinnlig bokägare vägrar lämna böckerna ifrån sig och dör i branden. En upplevelse som inte vill släppa taget om Guy. Böckerna faller i hans armar och han hinner läsa några rader ur en av dem, "time has fallen asleep in the evening sun".
Vi hoppar framåt i boken när konflikten med brandmästare Beatty så sakteliga stegras och denne försöker förklara betydelsen av brandmännens arbete. Hans monolog innehåller det i mitt tycke mest minnesvärda citatet i boken.
"Tidningarnas innehåll blev en riktigt söt vaniljsås. Böckerna, så sa de förbaskade snobbiga kritikerna, blev diskvatten. Inte underligt att böckerna inte gick att sälja, sa kritikerna. Men publiken som visste vad den ville ha spann lyckligt och tillät böckerna med serier att överleva."
Efter halva boken återknyter Guy bekantskapen med Professor Faber som ledsagar in honom i ett aktivt motstånd mot samhällets ordning. Från den dagen är han på flykt (med en boktrave under armen) och jakten kan följas i direktsänd TV.
Det här är en strålande bok. En av de bästa dystopier jag läst, och jag har läst en förskräcklig massa.
SLUTBETYGET ÄR GIVET: Boken får 5 av 5.
Den här boken har jag tyvärr inte läst. Jag sätter upp den på läslistan.
SvaraRadera