Den oemotståndliga kraften

BOKBACKEN
Dag 18

  Rubriken är Joyce Carol Oates egna ord och beskriver hennes syn på arbetsglädje. Det fullständiga citatet lyder:

"... Den oemotståndliga kraften: min brinnande iver att få arbeta."

  Hon har alltid haft ett rykte om sig att vara enormt produktiv och efter att ha studerat hennes dagboksanteckningar är det omdömet nästan lagt i underkant. Trots att hon länge varit en av mina favoritförfattare hade jag inte riktigt koll på hur många texter hon producerat. Egentligen är det en rätt liten andel som översatts till svenska.
  När man får följa hennes kreativa process och arbetsinsats på lite närmare håll så går det även att skönja en viss rastlöshet i hennes karaktärsdrag. Det kommer också ett sådant erkännande i slutet av de tio årens dagböcker, då hon säger sig ha svårt med sysslolösheten (inget arbete med den aktuella romanen) som uppstår under en sexveckorsresa till Europa.

Rolands läsutmaning - Kategori 6 - en bok där en dagbok spelar en viktig roll
Vald bok: "Dagbok 1973-1982", Joyce Carol Oates (redigerad av Greg Johnson)
(Bonnier, 2009. Översättning: Ulla Danielsson)

******

  I söndags hade jag läst två av de tio årens anteckningar. Vid det tillfället var jag inte helt nöjd. Det kändes som om dagböckerna var kraftigt redigerade och innehöll mindre intressant material än vad jag hade förväntat mig. Men det skulle bli ändring på det...

  Året 1976 bestod av knappt sjuttio sidor, men det var starka papper. Stora stycken av textmassan är rena guldgruvan för oss som vill förstå hur en författare arbetar, hur djup hennes kunskap är om litteraturhistorien och vilken syn hon har på sina samtida kollegor. 
  Hon berättar bland annat om den barnbok som betytt mycket för henne och som hon just läst om. Det råkar samtidigt vara en av mina barndomsfavoriter: "Alice i Underlandet"

"Underlandet: en triumf för fantasi, lek, gott humör, kvickhet, civilisation. Alice är civiliserad. Alice är en mycket snäll flicka, men inte alltför snäll. Hon är kanske alla små flickor: under en period var hon helt säkert jag."

  Hon lämnar dessutom ett vettigt konstaterande angående dagboksskrivandet:

"När man har upplevt en fullt sysselsatt dag, har man egentligen inte lust att upprepa den genom att teckna ner den; man vänder sig lättad till den subjektiva formen... Alltså är en dagbok till sin natur inte representativ för författarens liv. Den representerar författarens tankar - själva tankeprocessen."

  Från inledningen av 1976 och fram till årets sista dag 1982 är boken en fröjd att läsa. Jag har fått så många insikter om hur olika författare kan tänka under sin skapandeprocess. Jag har dessutom lärt känna flera författarskap som jag aldrig hade hört talas om. Jag har ändrat uppfattning om flera amerikanska författare, däribland John Updike, efter att ha läst boken. Jag måste citera hennes hyllning till Walt Whitman:

- "Man går miste om mycket lite om man inte läser Whitman-kritik... man går miste om halva jorden om man inte läser Whitman."

(Tack och lov att han finns med i Rolands läslogg för 2021.)

******

  Jag fascineras över hur lätt Joyce Carol Oates rör sig mellan de litterära genrerna; roman, novell, essä och diktverk.  Hon försöker även att skriva en del dramatik. Hur det går med den saken får man inget riktigt besked om. 

  Hon lägger mycket kraft, energi och effektivt skrivhantverk i sina romanprojekt. Hennes planer är så väluppbyggda i huvud och anteckningsblock att jag börjar undra hur hennes hjärna fungerar (är hon född med en gigantisk datorserver?). Ibland när hon beskriver sin tankeprocess får man en känsla av att hon tar sina idéer på cerebral uppstuds och omvandlar dem till språk, tematik och dramaturgi i en handvändning.

  Jag skulle kunna skriva så mycket mer om boken. Men egentligen har hon gjort sammanfattningen åt mig, i dagboksåret 1981.

"Det är en egendomlig, lidelsefull lust att berätta historien som griper mig medan jag skriver; att fullborda en emotionell eller psykologisk eller berättande enhet; att avsluta någonting som började i den första meningen, när jag fick den där meningen att stämma. Inget av allt detta kan vara unikt för mig utan måste finnas djupt inom oss alla. Att berätta historier, att tala om sanningar med hjälp av berättelser, att försöka pejla djupet i något obeskrivligt centrum, något innersta väsen, något hemlighetsfullt djup."

SLUTBETYG: Boken får 5 av 5.