Spelets drottning

BOKBACKEN

Dag 17

  Januari månad avklarad. Tretton böcker - helt enligt plan. Sist ut var en roman för Young Adults, "Warcross" av Marie Lu.

Helmet-lukuhaaste - Kategori 15 - I boken finns något som också finns i ditt eget liv

Vald bok: "Warcross" av Marie Lu.

(Modernista, 2018. Översättning: Katarina Falk)

  Kategori 15 i Helmet lukuhaaste var lite knepig tyckte jag. "I boken finns något som också finns i ditt eget liv" - ledde mig till en bok om dataspel, eftersom båda mina barn - men främst sonen - ägnar en del tid åt onlinespel.

  I boken "Warcross" får vi följa Emika Chen, en ung hackertjej som lyckas intervenera datarutinerna i världens populäraste dataspel mitt under öppningsspelet av det internationella mästerskapet. En följd av det blir att hon inbjuds till Tokyo, där mästerskapet hålls, som spelskaparens särskilda wildcard. Hon får samtidigt i uppgift att granska en annan inkräktares påverkan på spelet.

  Jag tycker faktiskt att boken handlar mer om VR-design än om dataspelsvärlden. Det är rätt skönt. Men andra läsare blir nog besvikna på att matcherna i spelet och spelarkaraktärerna hamnar lite i skymundan av skaparen Tanaka, hans produkter och hans sociala liv - inte minst relationen till Emika Chen.

  Det blir alltid lite speciella slut när en bok tilldelas en "cliffhanger" inför nästa del i serien. Det var inget som gagnade "Warcross". Jag sänkte mitt betyg enbart på grund av hur den här delen slutade. För åldersgruppen ger den en helt okej läsupplevelse.

  SLUTBETYG: Boken får 3,5 av 5.

********************************

  Jag har tjuvstartat februariläsningen med Joyce Carol Oates "Dagbok 1973-1982". Den har hittills inte gett så många insikter som jag hade hoppats på. Varken om hennes skapandeprocess eller om hennes undervisning vid University of Windsor, Ontario, Kanada. Det glimtar till ibland. Jag hoppas på mer när dagboken når 1978 och hon får tjänst vid Princeton.

  Intressant var dock hennes syn på hur författare borde betrakta tiden och evigheten. Söndagens smakprov:

"Alltså finns slutet i början. Tiden vördas men den får inte lov att kväva oss. Vi lever i tiden men andas evighet. Det är därför som jag bara kan läsa de författare som älskar både tid och evighet, som inte ringaktar tiden (så som Eliot gjorde) eller evigheten (som så många av de "hårdhudade cynikerna" gör). Konsten är en hyllning till och ett främjande av den egna själsliga utvecklingen. Konsten är aldrig helt och hållet personlig och aldrig totalt opersonlig. Den är när allt kommer omkring bara sig själv: en överlägsen upplevelse."

Februariförrådet 2021

SNART NY MÅNAD

  En bok återstår av januari månads planering. Sen övergår jag till februari-tolvan. Jag ordnade de sista böckerna i dag. Vad tycker ni om utbudet? Det är så klart Jane Hirshfields nya diktsamling som är mitt efterlängtade Kinderägg.

Joyce Carol Oates - Dagbok 1973-1982

Jane Hirshfield - Ledger

Ransom Riggs - Fåglarnas konferens

Schmidt de Graaf & Berg - Systrarnas koffert

Ruth Reichl - Hjärtats skafferi

Hjorth & Rosenfeldt - En högre rättvisa

Zubair Ahmed - Floders stad

NoViolet Bulawayo - Vi behöver nya namn

Jenny Jägerfeld - Brorsan är kung

Majgull Axelsson - Ditt liv och mitt

Adam Zagajewski - I andras skönhet

Maria Stepanova - Minnen av minnet               

Den sista resan

BOKBACKEN
Dag 16

  Även jag har mina sentimentala stunder. Det märks i kvällens emotionellt styrda slutbetyg. Jag har följt med Satoru och hans katt på deras resa över Japan.

Rolands läsutmaning - Kategori 5 - en resedagbok

Vald bok: "En katts resedagbok" av Hiro Arikawa

(Nona, 2019. Översättning: Carla Wiberg.)

  Satoru är en gladlynt och positiv kille som lätt skapar kontakt med nya människor och med nya djur. I ett tidigt skede i boken hittar han och hans kompis Kosuke en övergiven kattunge. När det står klart att Kosuke inte får behålla katten hemma hos sig hamnar Hachi (som betyder åtta på japanska) i Satorus familj. Tyvärr får han lämna den ifrån sig när hans föräldrar omkommer i en trafikolycka och han tas om hand av sin moster.

  Tjugo år senare kommer en ny katt in i Satorus liv. På grund av sin svansföring får den katten heta 'sjuan' - Nana. Nu kommer det anmärkningsvärda i boken. Vi får följa kattens tankegångar och hans småprat med andra katter och hundar. Samtidigt får vi under den pågående resan en inblick i de år som passerat i Satorus liv. Han har skaffat sig ett rikt socialt umgänge och det är till sina vänner han beger sig, med Nana, i skåpbilen. Syftet är indirekt att fråga om någon av dem kan ta hand om Nana, men egentligen har resan en annan mening.

  Boken är väldigt lättläst. Jag räknar knappt boken som en vuxenroman. Min 11-åriga dotter hade både klarat av texten och (förmodligen) älskat berättelsen. 

  Tillsammans får de se landet. Katten kan skymta berget Fuji genom fönsterrutan på bilen. Nana lär sig mer och mer att förstå Satoru och hans önskningar. Till slut landar de i Sapporo hos mostern. Där blir det uppenbart vad resan hela tiden har gått ut på.

  Det litterära verket är av medelklass. Det sentimentala värdet av boken, och då inkluderar jag omslagsbildens tillkomsthistoria, är mycket högt. Jag höjer slutbetyget två steg, enbart på emotionella grunder.

SLUTBETYG: Boken får 4 av 5.

Tipping point

(San Mateo, Kalifornien, CC)

Dags för måndagens brytpunkt i blogg-schemat. Min veckoredovisning av etymologins våglängder. Idag följer vi språkvågor från Mongoliet och Japan.

Veckans yrkesbegrepp:

tipping point - har blivit ett vedertaget begrepp, inte minst inom klimatproblematiken. Begreppet översätts ibland med 'vändpunkt' och ibland med 'brytpunkt'. De smältande polarisarna har fått symbolisera "the tipping point" för planetens temperaturökning.

dekontaminering - att avlägsna radioaktiva ämnen.

blotting paper - I boken "En katts resedagbok" hinner inte Satoru köpa blotting paper. Det är läskpapper, som kan användas vid exempelvis kalligrafi för att ta bort överflödigt bläck. "Blot" är ett substantiv för bläckfläck från sent 1300-tal (med okänt ursprung).

kokeshidocka - är en svarvad och bemålad japansk trädocka. Ursprungligen en enkel souvenir vid 1800-talets början, men nu finns det såväl industriell tillverkning som personligt präglade konsthantverk.

(kokeshi-dockor, CC)

Veckans namnkoll:

Björn Wimans text i antologin "Vad håller ni på med?" innehåller referenser till Dust Bowl-krisen och Tom Joad. Dust Bowl var den hemska torkperioden i Mellanvästern i USA under 1930-talet. Tom Joad är huvudperson i John Steinbecks roman "Vredens druvor". När han släppts ut ur fängelset och blir åsyna vittne till torkan drar han till Kalifornien för att plocka frukt. 

I Elisabeth Östnäs novell "Jordlöpare" odlar man bl.a. dinkel. Speltvete kallas även dinkel och mjölet är en gammal kultursort. Ordet har tyskt ursprung.

"En katts resedagbok" innehåller referenser till olika folksägner, bl.a. omnämns Kappa, som är en vattenvarelse. I modern tid har den fått en gulligare betydelse. Ni kan läsa mer i Tommy Kuuselas fina artikel hos Institutionen för språk- och folkminnen.

När Satoru gör ett besök i Kyoto blir läsaren bekant med Kinkakuji - guldpaviljongen i staden.

Eftersom mina barn är väldigt förtjusta i japansk animerad film, så måste jag också nämna filmtitlarna som förekommer i Hiro Arikawas bok. När Yoshimine och Satoru för en diskussion om kattnamnet Chatran så har översättaren försvenskat den internationella titeln till "Chatrans äventyr". På svenska hette filmen egentligen "Katten Posski och hunden Truls på äventyr" (1986). Den andra filmen som omnämns i boken är den välkända "Min granne Totoro" från 1988.

I "Allt detta tillhör mig" förekommer den årliga Naadam-festivalen. Det är en nationell angelägenhet i Mongoliet och äger rum i juli månad. Bland annat tävlas det i brottning, bågskytte och hästkapplöpning.

Två mongoliska instrument som har haft stor betydelse för landets musikhistoria är morin khuur ("hästhuvudfiol") och flöjten, limbe. Spontant kan jag säga att om man skulle välja ut de instrument i världen som är estetiskt vackrast och som samtidigt har ett skönt ljud för örat, så måste morin khuur komma högt på den listan.

I boken "Allt detta tillhör mig" framförs (viss) kritik mot hur kommunismen hanterade religiösa symboler och byggnader i Mongoliet, bl.a. det vackra Erdene Zuu-klostret som byggdes första gången 1585 men som har förstörts vid flera olika tillfällen. Sedan 1990 har lamorna tagit över klostret på nytt.

Slutligen så tar Jane Austen upp Mikaelidagen i sin bok. Mikaelidagen (ärkeängeln Mikaels dag, 29 september) var en svensk helgdag fram till 1772. I bondesamhället var mickelsmässa en viktig helg. Den markerade slutet på skördesäsongen.

Veckans nordiska ord:

I Mats Söderlunds novell "Hotet" förkommer ordet sköldmö. Det var i fornnordisk tid en kvinna som deltog i strid. Jag tror att Söderlund har inspirerats av Erik Johan Stagnelius.

Veckans ovanliga eller dialektala ord:

Akvaponik är en odlingsmetod i Elisabeth Östnäs novell "Jordlöpare". Man odlar utan solljus och utan jord. Ordet akvaponik är ett så kallat teleskopord:

Teleskopord är en speciell sorts neologism i vilken ord, oftast två, har kombinerats till ett, så att bara början av det ena och slutet av det andra återstår och delar i mitten faller bort eller överlappar mellan de ingående orden. 

Akvaponik har hämtat sitt för- och slutled från orden akvakultur och hydroponik.

I samma novell ska studenterna gå igenom divertering, d.v.s de ska ledas in på sina framtida ämnesområden (arbetsfält).

Satoru reser med sin katt till ön Hokkaido. Här lär vi känna ursprungsbefolkningen Ainu-folkets beskrivning av småfolket som lever under bitterskråpen. De kallas för korobokkuru.

  I Jane Austens roman åker de med schäs - en liten, fjädrande vagn. Ordet kommer från franskans chaise 'stol; säte'; av samma ursprung som kateder. 

  I översättningen förekommer också ordet bjäfs, som betyder pynt; grannlåt. Jag har inte det engelska originalet så jag vet inte vilket engelskt ord som lett översättaren till bjäfs. Det är ett svenskt 1600-talsord, som från början hade betydelsen 'bård; frans'.

Veckans latin:

Jag gör åter ett besök i Östnäs novell "Jordlöpare". Här stöter vi på ordet kommunitet - som i gemenskap (eller sammanslutning av personer, samfund, familj, nation, hembygd, församling, stiftelse). Ordet härstammar från det latinska communitas 'gemenskap'.

Veckans tecken eller symbol:

Green Belt Movement - förkortat GBM, kenyansk miljörörelse grundad 1977 av Wangari Maathai, som 2004 tilldelades Nobels fredspris för sitt arbete.

maneki neko - "den kallande katten". En prydnadskatt som utför en vinkning för att kalla till sig någon. 

Tora! Tora! Tora! - ordet tora betyder tiger på japanska. Det var bekräftelsekommandot vid attacken mot Pearl Harbor 1941. Nyligen såldes flaggan som satt på fartyget Nagato för £32.000 på auktion.

Veckans slanguttryck:

gyaru - är en japansk omskrivning av det engelska slangordet "gal" ('tjej') som används för att definiera en modesubkultur i Japan. Det ryktas vara inspirerat av den populära amerikanska actiondramaserien Baywatch i slutet av 1980-talet.

Oäktingens blod

BOKBACKEN
Dag 15

  Ytterligare en bok med intressant kvinnoperspektiv. Jag har avslutat boken "Allt detta tillhör mig" av Petra Hůlová. Handlingen är förlagd till Mongoliet och läsaren får följa fyra generationer kvinnor. Det är min tredje bok i Helmet-lukuhaaste.

Helmet-lukuhaaste - Kategori 16 - I boken lever man utan elektricitet
Vald bok: "Allt detta tillhör mig" av Petra Hůlová.
(Rámus, 2012. Översättning: Sophie Sköld.)

  Vi får följa familjemedlemmar inom två chalch-klaner (chalch är den dominerande folkgruppen i Mongoliet). Men ganska snart går det uppför läsaren att de fyra döttrarna inte har samma pappa. Två av dem räknas som erliits (bastarder).
  Zaja för inledningsvis talan i boken, faktiskt sträcker sig hennes berättelse över mer än halva boken innan vi får någon annans version på händelser, avsikter och utfall. Zaja har en kinesisk far och denne var tidigare affärskompanjon till Tuleg, som Zaja räknar som sin pappa. Hennes berättelse är enormt subjektivt färgad vilket man bli klar över i de senare kapitlen.

  Familjen lever enkelt. Pappan har hästar, får och getter och bedriver handel ibland. Mamman sköter tältet och alla sysslor där. Samtidigt som Tulegs mor också är en del av konstellationen. Men hemligheterna är många. Hur har Zaja och systern Nara (som har en rysk far) kommit till? Vilken relation har Zajas mamma med sina systrar? 

  Pappan drar sig undan allt mer, efter att äldsta dottern dör i samband med en ridtävling. Men blir något mer närvarande när den yngsta (och biologiska) Ojuna föds. 

  Boken blir definitivt intressantare ju fler sömmar som synas.
* Livet i skolan som elev och sedermera som undervisare i densamma.
* Kontakterna med den biologiska fadern.
* Livet i huvudstaden Ulaanbaatar för mostrarna och systrarna Zaja och Nara. 
* Och så småningom livet för den fjärde generationen, Zajas dotter Dolgorma.

  Jag tycker generellt att kvinnoperspektivet är så mycket genuinare i den här boken än i exempelvis Eileen Changs "Ett halvt liv av kärlek". Men jag har problem med berättarstilen. Det är en alldeles för simpel komposition. Ska jag ens fundera på att ge 4,5 eller 5 i betyg måste den innehåller något mer i den vägen.

  Jag har även en personlig åsikt om huvudpersonen. Jag tycker boken borde fått en annan centralfigur. Det är mer "ormkvinna" över Zajas syster Nara, och hon är också en oäkting. Den kluvna tungan som berättar i det långa första kapitlet hade passat in bland hennes karaktärsdrag.

SLUTBETYG: Boken får 3,5 av 5.

****************************

  Jag har redan lämnat Mongoliet bakom mig och sitter sedan sextiden i en skåpbil tvärs över Japan. Jag har påbörjat boken "En katts resedagbok". Veckans "Smakbit på söndagar".

 "Jag undrar hur många av Japans katter som har sett Fuji i verkligheten. Det kan inte vara så många, bortsett från dem som bor här i trakten.
  Vår silvergrå skåpbil var som en förtrollad vagn. Varje gång jag klev in i den bar den mig till någon plats där jag aldrig hade varit förr.
  I den stunden var vi utan tvekan världens främsta resenärer. Och jag var världens främsta resekatt."

Noveller för skolklasser

BOKBACKEN
Dag 14

  Läsloggens första ungdomsbok blev antologin "Vad håller ni på med?", vars tema är klimatet. Jag har ingen aning om hur boken kom till. Det är jag faktiskt rätt nyfiken på eftersom texterna inte har någon genomgående målgrupp. Inläggets rubrik är satt utifrån min bedömning av bokens styrkor.

Rolands läsutmaning - Kategori 4 - boken innehåller en fabel

Vald bok: "Vad håller ni på med? : en antologi om klimatet"
(En bok för alla, 2019)

  Boken innehåller 24 textbidrag, även om några går i par med varandra (bl.a. fabeln som avslutar antologin. Några texter förstår jag inte alls varför de är med i boken. Men novellerna som ingår har mycket hög läsbarhet för årskurs 7-9. Jag kan inte avgöra vilken av dem jag tycker bäst om.

  Först ut av novellerna är Annika Norlins "Det naturliga urvalet". Här möter vi såväl miljöflyktingar från Spanien som klimataktivism riktad mot de priviligierade. När en av Mios nya kompisar går ett steg för långt tar berättelsen en intressant vändning. Den här novellen kan nog vara mer användbar inom geografi och samhällskunskap än inom svenskämnet. Vilka områden löper störst risk att drabbas av torka resp. översvämningar?

  Den kortare novellen "Torka" av Inger Edelfeldt inbjuder direkt till diskussioner om sånt som intresserar tonåringar. Varmaste sommaren på länge (sol & bad) kontra storbränder i Hälsingland. Flygskam kontra sandalinköp i januari. Inger Edelfeldt minns rasslet från den uttorkade häggens grenverk och de låga grundvattennivåerna. Även det kan man samtala kring. Vilka konsekvenser får det på kort respektive lång sikt.

  Sen kommer den stora dystopinovellen "Sista chansen" av Tyler Young, översättning: Johanna Svartström. Den har allt. Den innehåller liv under jord med tillfälliga studiebesök ovan jord. En utbildning/akademi för barnen som innebär att de skiljs från sina föräldrar i tidig ålder. Ett stort säkerhetstänk råder samtidigt som barnen förleds att tro på akademiens syften. "Twisten" (akademiens verkliga syfte) som svänger runt den här historien hade jag aldrig någonsin kunnat gissa mig till.

  Den fjärde stjärnan i fyrklövern är novellen "Jordlöpare" av Elisabeth Östnäs. Den påminner lite grann om Tyler Youngs novell, kombinerat med "The Martian" (filmen ni vet, om astronauten som tvingas lära sig att odla på Mars). Även i den här texten rör vi oss under jord samtidigt som vi får beskrivningar om läget ovan jord. I underjorden bedrivs omfattande produktion av spannmålsväxter, rotfrukter, vegetabilier, m.m. De som jobbar ovan jord är skyldiga att lära sig hur arbetet med odlingarna går till. Historien kretsar kring två unga som känner varandra och som möts vid studiebesöket. Tana visar jordlöparen Marke hur odlingen i de olika rummen går till. Jag är särskilt förtjust i att novellen beskriver ett rum där växligheten tillåts frodas ostört. Här finns gamla stockar med svamp och mossa, samt farliga blommor som inte fyller någon näringsfunktion för människan. Även kärleken 💕intar Gaia-rummet. Min enda kritik mot den här texten är en del ordval. Tonåringarna måste slå upp kommunitet, akvaponik och divertering. 

************

  Förutom dessa noveller innehåller boken användbara texter skrivna av vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldt, journalisten Malin Wollin, den före detta influencern Annahita Yazdi, samt en seriestrip av Mats Jonsson.
  Ps. Fabeln som avslutar boken är afrikansk. "Jag ska vara som kolibrin" handlar om värdet av varje liten insats. Den lilla fågeln tar vattendroppar i näbben för att försöka släcka skogsbranden.

  När jag ser till bokens lämplighet i undervisningssammanhang så blir omdömet väl godkänt. Jag vet att den har fått ett mer kritiskt bemötande av recensenter.

SLUTBETYG: Boken får 4 av 5.

För 200 år sedan

BOKBACKEN
Dag 13

Min läslogg innehåller som tidigare beskrivits 154 böcker. Ett fåtal av dessa är skrivna före 1900-talets början. Den äldsta skriften i min förteckning är knuten till 400-talet. Men den näst äldsta avslutade jag igår. Det var "Övertalning" av Jane Austen, som utgavs 1818 året efter hennes död. Det är också den postuma utgivningen som ligger till grund för valet. Kategori 30 i Helmet-lukuhaaste innebär "Boken är publicerad efter författarens död".

Helmet-lukuhaaste - Kategori 30 - Boken är publicerad efter författarens död
Vald bok: "Övertalning" av Jane Austen.
(PAN pocket, 1999. Översättning: Jane Lundblad.)

  Jane Austen fullbordade sex romaner. Vid hennes död fanns det fragment sparade till ytterligare en. Två av de  färdigskrivna, Northanger Abbey" och "Övertalning", publicerades efter hennes död.

  Jag har tidigare läst "Stolthet och fördom" (1813) samt "Emma" (1816).

  Boken handlar om adelsfamiljen Elliot; Sir Walter och hans tre döttrar, Elizabeth, Anne och Mary. Den äldsta dottern följer troget Sir Walters tankar om stånd och status. Den yngsta och lite mer naiva Mary gör detsamma. Medan Anne har helt andra föresatser kring vilka hon vill umgås med och vilken man hon vill ingå äktenskap med.

  Det går rätt snabbt i början av boken. Vi får reda på att Sir Walter har levt över sina tillgångar och att Anne avbrutit en förlovning på inrådan från fadern och familjens nära vän Lady Russell. 

  Sen flyttar handlingen framåt åtta år. Umgängeskretsen utökas. Det förekommer flera karaktärer som gjort karriär inom flottan. Relationen mellan de adelsbördiga och de som kommit upp sig på annat sätt är inte helt friktionsfri, och mannen som Anne bröt med har under tiden avancerat till kapten.

  Det råkar även vara en amiral som hyr in sig på Sir Walters ägor, Kellynch Hall, när deras ekonomi sinar.

  Självklart återinförs hennes förlorade kapten i handlingen när det visar sig att han är bror till amiralens hustru. Anne och kapten Wenworth håller socialt avstånd till varandra. De bevakar vad som sägs och tycks om den andre. Samtidigt kopplas de ryktesvägen ihop med andra moatjéer. Helt enligt känt Austen-manér.

*****

  Kritikerna hävdar att "Övertalning" saknar den smittande livsglädjen och de ironiska insticken som genomsyrade de tidigare romanerna. Det är förhållandevis glest mellan replikerna och tankegångarna som får en att dra lite på smilbanden. Man bör betänka att Jane Austen var sjuklig under sammanställningen av manuskriptet. Det kan ha påverkat slutprodukten. 

  Vid några tillfällen i boken får jag en känsla av att hon vill efterlämna någon form av statement, och att den drivkraften gått ut över intrig, handling och replikskiften. Ett tydligt sådant tillfälle är när hon beskriver att livserfarenhet (i det här fallet inom sjukvården) är lika mycket värd som bildning genom studier och litteratur.

- Vilka olika sidor av människonaturen brukar de inte få se! 
...
- Ett sjukrum kan ofta skänka lika mycket som hela volymer.

  Det blir än mer tydligt i diskussionen angående könens olikheter och möjligheter som förs mellan Anne Elliot och kapten Harville i slutet av boken. Anne hävdar (helt riktigt):

-  Männen har alltid haft fördelen framför oss att de fått berätta sin historia själv. De har i så mycket högre grad fått uppfostran, de har haft pennan i sin hand. Jag vill inte gå med på att böcker bevisar något.

  Kritikerna har även haft synpunkter på inledningen, att den skulle vara svår att ta till sig. Det håller jag inte riktigt med om, kanske för att jag nyss läst tre romaner som börjat rätt trögt. Däremot tycker jag att "Övertalning" som helhet är en rätt tunn historia. Den är inte nära "Stolthet och fördom" kvalitetsmässigt.

  Översättaren anser att boken är hennes mest personliga och att de subjektiva ställningstaganden visar på en mognad i författarskapet. Samtidigt kanske det gick ut över berättarglädjen?

SLUTBETYG: Boken får 3 av 5.

Den siste till bordet får benen

BOKBACKEN
Dag 12

  För fjärde romanen i rad puttrade historien så sakteliga igång. Jag kom på mig själv flera gånger om, tänkandes - vad ska det bli av den här historien. Ungefär som när man tvivlar på om spisplattan är påsatt då man kokar upp pastavattnet. "Oscar Waos korta förunderliga liv" är fylld till brädden med spanska glosor och boken hade verkligen behövt en ordlista som komplement. Det förekommer dessutom särskilda dominikanska uttryck som går min uppfattningsförmåga förbi.
  Och någon glädjefylld berättelse är det inte.

  Romanen är mitt första val från David Bowies lista med hans hundra favoritböcker. Den går att hitta här. Jag har tänkt att läsa sex av dem under 2021.

David Bowies Boklista - Bok 1/2021
Vald bok: "Oscar Waos korta förunderliga liv". ISBN 978-91-0-012068-9
(Bonnier, 2009. Översättning: Niclas Hval)

  De tre huvudkaraktärerna i boken är immigranten (till USA/New Jersey) Hypatía Belicia Cabral och hennes två barn Lola och Oscar. Vi flyttas fram och tillbaka i deras släkts historia, hela tiden med referenser till Dominikanska Republikens historia. Vi får de blodiga berättelserna från diktatorn Trujillos regim. Hur hans underhuggare och säkerhetspolis våldför sig på Belicias far och hur det även drabbar henne själv.

  Men det är framför allt Oscars historia. Han som skriver egna texter om hjältar och fantasivärldar, och som läser Sagan om Ringen om och om igen. Ju äldre han blir, ju större blir hans längtan efter flickvän och intimt umgänge. Det går sådär med den saken.

  Trots hemskheterna så är kapitlen där handlingen förläggs till Dominikanska republiken de bästa delarna av boken. Det märks att författaren känner till vartenda gruskorn i landet.
  Tesen han driver, om varför det går som det gör, är att släkten har en förbannelse vilande över sig, en fukú. 

  Men tyvärr är det den faktorn som drar ned betyget för min del. Ett människoliv likt Oscars som präglas av utstötthet, låg självkänsla, främlingskap och psykisk ohälsa är värd ett väl anlagt porträtt.
  Bönerna och förbannelsens ok hör bättre hemma i Mordor.

  Rubriken har jag hämtat från det latinska uttrycket tarde venientibus ossa (åt den siste återstår benen) som förekommer i boken.

SLUTBETYG: Boken får 3,5 av 5.

Snöflingor skiljer tid från rum

 Ugglan & Boken synar boktitlar på S i Tisdagstrion:

  Jag försökte minnas några bra böcker på S som jag läst de senaste åren, men gick bet. Istället valde jag två böcker som jag ständigt återvänder till, samt en diktsamling som jag läste för exakt 10 år sedan.

1) Inför min poesiutmaning (2 diktsamlingar per månad) 2021 så gjorde jag åter studiebesök i antologin "Svensk poesi". Jag har inte läst de drygt tusen sidorna från pärm till pärm utan använder den som ett uppslagsverk. Jag hade bestämt mig för att inleda Poesiutmaningen med Birgitta Lillpers purfärska bok "Kälda" och kontrollerade vilka av hennes alster som fanns med i antologin.

  En favoritpoet för mig är Tua Forsström. Här får ni ett textsnitt från hennes bidrag i boken:

... Det snöar över skräp
och serpentiner, det snöar över
snön och några ljus i snön som yr likt
svindel. Milda dagar, ett litet
vatten: I själva verket märkte
vi aldrig att vi reste.

ur Parkerna, 1992. [Svensk poesi / under redaktion av Daniel Möller och Niklas Schiöler. Bonnier, 2016. Sid. 894.]

2) Den kanske viktigaste boken i min ägo är Siv Strömquists "Skiljeteckensboken". Den kanske inte är skribentproffsens nödvändigaste redskap men den är definitivt vällingflaska åt nybörjaren. Jag har införskaffat den till flera av de gymnasiebibliotek som jag tjänstgjort vid, och mer än en gång har elever tackat mig för den här referensboken. Jag har främst använt den för att förkovra mig inom kommateringens konst och semikolonets användningsområden.

(Skiljeteckensboken : skiljetecken, skrivtecken och typografiska grepp / Siv Strömquist. Morfem, 2013.)

3) Det har säkert framgått att jag läser enormt mycket poesi, och under en treårsperiod drev jag poesibloggen "Poetry with blues" (2014-2017). 

  För exakt tio år sedan läste jag Bruno K. Öijers bok "Svart som silver". Men det var först under skilsmässoåret 2014 som jag tog till mig den på riktigt. Alla människor hamnar någon gång i livssituationer som präglas av sorg. 

  Jag har ett behov av att läsa texter som inte undviker det faktum att det finns mörker som inte går att bota med artificiellt ljus. Jag avslutar med att släppa några snöflingor till ...

jag har kastat
och gjort mej av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg

(ur Svart som silver / Bruno K. Öijer. Wahlström & Widstrand, 2008.)

Maderna himmavid

Nöbbelövs mosse med Vallkärra mader (CC 4.0)

Förra veckans läsning var ingen hägring (göteborgsk humor😉). De fyra titlarna växte samman till en etymologisk oas i de torra reklambladens öken. Nu har jag fyllt min ordkåsa till brädden.

Veckans ovanliga eller dialektala ord:

  "Snörmakare Lekholm får en idé" skrevs på 1920-talet och innehåller mängder av intressanta och ovanliga ord. 
  Sladderspegel - en reflexionsspegel som gjorde att man hade kontroll över gatans händelser genom spegelns vinklingar. Farfar Lekholm tog plats i en länstol vid fönstret i förmaket och kunde så följa folkvimlet.
  Knävelborr - farfar Lekholm var innehavare av en arkaiserande mustaschprydnad och vid det kungliga besöket i Kristianstad ges de följande beskrivning: "de silvervita knävelbårarna stodo vaxade och styva ut i luften på båda sidor". [Från tyskan knebelbart, sannolikt av tyskans knebel, 'tvärslå'.
  Mader - finns med i citatet om staden Kristianstad. I SAOB kan vi läsa - lågt liggande, gräsbevuxen mark; särskilt om mark som ligger längs ett vattendrag eller en sjö och tidtals översvämmas av vattendraget osv., sank ängsmark, kärräng. (Se bild ovan). Ordet mad är i avljudsförhållande till fornsaxiska mātha, fornengelska mǽd, eng. meadow; besläktat med latinets metere, 'meja', 'skörda'.
  Pilleknarkare - farbror Anders fru uppmanas ta en liten pilleknarkare. "Det piggar upp magsyran."
Det är en skämtsam benämning på sup; styrketår, ”hutt”. [Dialektalt uttryck från Skåne. Pilleknäck är en blandning av brännvin och madeira eller kaffe.]

  Antediluviansk - Kalle Lekholm ser en antediluviansk oxvagn när han anländer från Amerika. Enligt SAOB: något som gör intryck av att tillhöra en längesedan förfluten tid; i yttersta grad otidsenlig.

  Slutligen tar jag med ett av mina absoluta favoritord; schibbolet. När Tara Westover inleder sin skolgång blir klädstilen bland kamraterna ett slags schibbolet för att avgöra om de är fromma eller ej. Schibbolet = beteckning för något som karakteriserar eller utmärker något eller varmed man kan pröva någots kvalitet o. d.; (särskiljande) karakteristikon, skiljemärke. [hebreiskt ord som uttalades olika i olika delar av det gamla Palestina, därav betydelsen av ordet, såsom ett lösenord]

Veckans namnkoll:

Cardellska regementet - Preussaren Carl von Cardell (1764-1821) tjänstgjorde mestadels vid Wendes artilleriregemente och kom att spela en stor roll när det gällde att modernisera det svenska artilleriet som varit världsledande under trettioåriga kriget. Under sent 1700-tal hörde det dock hemma på museum. 

Dürkopps Diana - matematiker Lekholms fyra söner har alla hanterat en Dürkopps Diana. Dürkopp Adler GmbH, Bielefeld grundades som en symaskinsfabrik, men började 1885 att serieproducera cyklar.

  Gary Gygax - I "Oscar Waos korta förunderliga liv" drömmer Oscar om att bli en ny Gary Gygax (1938-2008), som var en amerikansk speldesigner och författare. Han är mest känd som upphovsman till Dungeons & Dragons, världens första kommersiellt tillgängliga rollspel, tillsammans med Dave Arneson.

  En av Oscar Waos favoritanime är The Macross saga. Det är en japansk science fiction anime, skapad av Studio Nue (mest framträdande designer Shoji Kawamori) och Artland 1982.

  Oscars syster Lola ser sig själv som Dominique och hon jämför snygga killen Aldo med Roark, två av karaktärerna i Ayn Rands bok "Urkällan".

  Vid Olympiska vinterspelen i Salt Lake City 2002 anordnades tävlingarna i längdskidåkning vid anläggningen Soldier Hollow i Wasatch Mountain State Park. Brigham Young University (där Tara Westover studerade) ligger i hjärtat av Wasatch Mountains. Wasatch betyder Blue Heron (amerikansk gråhäger) på shoshone-språk.

Veckans tecken eller symbol:

(Oscar II:s namnchiffer. CC 4.0)

  Kung Oscar II (1829-1907) besöker Kristianstad i "Snörmakare Lekholm får en idé". Stationshuset var prytt med kungens krönta namnchiffer och behängt med långa granrisgirlander.

I diktsamlingen "Bekantskap önskas med äldre bildad herre" går att läsa:

 

När dagen gryr och dom arbetsföra har bråttom brukar jag stå utanför Nordiska Kompaniets huvudentré. Jag bara står där. Och väntar.
Nordiska Kompaniet är välkänt för sin logotype, skapad 1902 av inredningsarkitekten David Blomberg (1874-1962).

I Tara Westovers biografi uttrycker hennes pappa att farmor går Illuminatis ärenden. Illuminat-orden är en av jur. professor A. Weishaupt år 1776 i Ingolstadt i Bayern stiftad, hemlig orden med deistiska och republikanska principer. (SAOB) [Orden använder sig av symbolen det allseende ögat.]

Veckans nordiska ord:

tuting - om omgång alkoholhaltig dryck; särsk.: toddy. [troligen av danskans tude, 'dricka sprit', 'supa']

kuscha - "Hon tog hans tystnad som tecken på att hon kuschat honom på allvar", ur Snörmakare Lekholm får en idé. Det betyder att tvinga (ngn) till lydnad eller undergivenhet, få (ngn) lydig eller spak, kujonera. En avledning av KUSCH; formen kusa (äv. i sv. dial.; jämför norskans kusa seg, 'böja sig ned')

Veckans slanguttryck:

greenbacks - ett uttryck som farbror Fredrik Lekholm använder sig av när han beskriver sitt handelsliv i Amerika. Ett slanguttryck för dollarsedlar. Namnet kommer så klart från färgen på sedlarna.

Veckans latin:

macadamianötter - Tara Westover tar jobb i Randys firma som säljer nötter. Macadamiasläktet (Macadamia) är ett växtsläkte med flera arter träd varav två har ätliga nötter och odlas kommersiellt. Trädsläktet har fått sitt latinska namn efter; Dr John Macadam (1827-1865), som var en skotsk-australiensisk kemist, medicinprofessor, australisk politiker och statsråd och medlem av Burke and Wills-expeditionen. 

  Tänka sig att det finns två John Macadams som haft stor betydelse för samhällsutvecklingen. John Loudon MacAdam (1756-1836) var en skotsk ingenjör och uppfinnaren av "macadamisation", en effektiv och ekonomisk metod för att bygga vägar. McAdam var väginspektör, fick sin metod antagen för hela England 1823 och blev 1827 överinspektör över rikets vägbyggnader. Det krossade stenmaterialet - makadam- bär hans namn.

Publius - ett vanligt personnamn under romarrikets historia. Tros ha samma ursprung som det latinska uttrycket publicus, 'folket' eller 'av folket'. Användes som pseudonym av James Madison, Alexander Hamilton och John Jay när de skrev sina berömda skrifter till amerikanska konstitutionens försvar. Tara Westover skrev en essä för professor Steinberg, i vilken hon jämför deras texter med Edmund Burkes.

Veckans yrkesbegrepp:

bävernylon - Kristina Lugn formulerar en fras om ett barn: Mitt vackra barn i bävernylon vad är det du tänker på? Bävernylon är ett tyg som tillverkas i Mosjöns väveri i Norge. Man valde att kalla det så eftersom det är glatt på utsidan, slitstarkt, vattenavstötande, varmt och inte låter fukt tränga in på insidan. På så sätt liknar det bäverns päls.

tinktur - Tara Westovers mamma tillverkar tinktur, drogextrakt i lösningsmedel (ofta färgat).

Tara Westovers mamma drabbas av pandaögon efter deras allvarliga bilolycka. Pandaögon = subkutana hematom (blåmärken) runt ögonen.

Taras dansgrupp får nya dräkter, men blir besvikna när det är tröjor från Fruit of the Loom.
Fruit of the Loom - är ett amerikanskt företag, bildat 1851, som tillverkar kläder, särskilt fritidskläder och underkläder. Företagets huvudkontor ligger i Bowling Green, Kentucky. Namnet är en parafras på det bibliska uttrycket "fruit of the womb", alltså livmodern och barnet. "Livmodern" vid klädestillverkningen är The Loom (vävstolen).

Världen utanför var så vacker, men inne i bilen...

ORDSLALOM - 02 - "Från fysiken till litteraturen via bibelcitat"

1) mycket liten beståndsdel inom fysiken (8 bokstäver - PARTIKEL)

2) synonym till första ordet, välkänt från bibelcitat (5 bokstäver - GRAND)

3) lägg till tre bokstäver i slutet av andra ordet och få ett storslaget adjektiv  (8 bokstäver - GRANDIOS)

4) rimord till tredje ordet; och ger dig vila på operationsbordet (6 bokstäver - NARKOS)

5) kasta om bokstäverna i fjärde ordet och bilda ett språk (6 bokstäver - NORSKA)

6) så heter flickebarn på språket som du fick fram i femte ledtråden (4 bokstäver - PIKE)

7) kasta om bokstäverna i sjätte ordet och bilda ett litterärt begrepp (4 bokstäver - EPIK)

***

1) partikel - Inom fysiken benämning på materiens minsta delar. Inom språkvetenskapen sammanfattande benämning på oböjliga "småord": adverb, konjunktioner och prepositioner. [av latin particula, liten del, diminutiv av pars, del](SAOB)

2) grand - liten partikel; smula; gruskorn; nära besläktat med engelska grind 'mala sönder'. Bibelcitatet som omnämns i ledtråden är från bergspredikan (Matteus 7:3-6): "se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget", d.v.s. att påtala andras brister men inte se sina egna fel.

3) grandios - som genom sina mäktiga mått, eller proportioner, eller former, gör ett imponerande intryck, storslagen, storvulen [av italienska grandioso].(SAOB)

4) narkos - allmän bedövning (medelst narkotiska medel) vid operation, sövning; äv. om tillståndet att vara sövd; motsatt: lokalbedövning. [av grekiska nar´kosis, 'känslolöshet', 'förlamning'] (SAOB)

5) norska - tillhör den västnordiska grenen av de nordiska språken (de båda andra är isländska och färöiska). Norskan står dock svenskan närmast vad gäller uttal, ordförråd och syntax, trots att svenskan historiskt sett tillhör den östnordiska grenen. I modern norska förekommer två olika språkformer, nynorsk och bokmål. 

6) pike - barn av hunkjønn ; ennå ikke voksen person av hunkjønn. [av norrønt píka 'småjente', muligens via gammelsvensk pika, fra finsk piika 'tjenestejente'] (NAOB)

7) epik - berättande diktning, en av de litterära grundformerna vid sidan av lyrik och dramatik. [av tyska Epik; efter grekiska epicos, av epos - 'ord', 'berättelse'] (SAOB)

************************************************************

Veckans smakbit på söndagar hämtar jag från den pågående romanen "Oscar Waos korta förunderliga liv" av Junot Diaz.

  De körde österut. På den här tiden hade städerna inte fått metastaser och blivit kaiju, de plågades inte av de rykande, myllrande utskott som kallas kåkstäder; på den här tiden slutade städerna abrupt. Ena sekunden befann man sig mitt i det tjugonde århundradet (nåja, tredje världens tjugonde århundrade i alla fall) och i nästa sekund kastades man hundraåttio år tillbaka i tiden, ut på de böljande sockerrörsfälten. Övergången mellan stadierna påminde mest om någon maskinell realtidsomkopplargrej. Månen, har det sagts, var full och ljuset som öste ner fick eukalyptusträdens löv att se ut som spöklika mynt.
  Världen utanför var så vacker, men inne i bilen...

Offra våra barns framtid för våra bröder

BOKBACKEN
Dag 11

  Det ödesmättade citatet som inleder kvällens inlägg uttalas av andra generationens Lekholm, matematikern Carl Lekholm, som ett direkt känsloutspel riktat mot den misslyckade faderns oförtjänster. Han ansåg att faderns förlustaffärer åsamkade honom och hans bröder en irreparabel möjlighet till högre utbildning, och att det var ett Lekholmskt släktdrag - att tvingas offra sina barns framtid för att rädda sina bröders. 

  Ungefär vid den konfrontationen, efter nära tvåhundra sidor, växer romanen enormt. Fram tills dess hade jag förbrukat en hel del av mitt tålamod på den omständliga berättarstilen och den gammalmodiga (men samtida) språkdräkten. Ovanan av att läsa svensk text från 1920-talet kräver ett stort mått av koncentration.

  Jag kan inte låta bli att använda en liknelse för att beskriva metamorfosen som Gustaf Hellström åstadkommer i berättelsen. Efter halva boken kändes det som om jag satt i en grånött eka och drogs av strömmarna lite hit och dit - en palaver här; en psykiskt sjuk syster där, och ett skuldbeläggande däremellan.

  Sen förflöt det tjugo år och romanen övergick i den nya tiden. Här har tredje generationen Lekholmare uppnått fyrtioårsstrecket och de återförenas i samband med farfar Lekholms hundraårsdag. Nu byter romanen karaktär. Plötsligt är jag medresenär på släktträdets fregatt, vittnesmålen och texten flyger fram. Råseglen fylls av de fyra bröderna Lars, Kalle, Sven och Tages levnadsöden och det sätt som författaren väver in deras individuella särdrag och livsval i historiebeskrivningen av det svenska samhällets utveckling. Tack vare Kalle Lekholms återkomst från Amerika så tillförs även andra perspektiv på samtiden.

  Trots att boken började i förnedring och ekonomiskt elände så framställer Tage en nykter sammanfattning när de samlas för släktmiddagen:
- Vi får väl komma överens om att, vad oss Lekholmar beträffar, det stora schackpartiet, som glädjen och sorgen spelar på vår släktbräda, åtminstone för närvarande står så, att det ser ut som det skulle sluta med remi. De två kontona har jämnat ut sig. Hugget som stucket. En släktmedlems olycka och sorger har uppvägts av en annans framgångar och glädje.

  Men romanen har (dessvärre) inget lyckligt slut ... 

Den enda bok jag kan jämföra med, i min långa skönlitterära konsumtion, som gett mig en lika stark finish är "Öster om Eden" av John Steinbeck. Det gjorde det svårt att betygsätta helheten.

SLUTBETYG: Boken får 4 av 5.

Snörmakare Lekholm får en idé

BOKBACKEN
Dag 10

  Så har jag inlett årets Helmet Lukuhaaste (Helmets läsutmaning). Liksom i min egen lista ingår det femtio kategorier som ska avklaras. Jag deltog för första gången under 2020 och tänker genomföra den i år också. Jag valde att inleda med den kanske originellaste kategorin - I boken finns ett yrke som numera är sällsynt eller helt har försvunnit. 

  En viktig anledning till att jag valde nedanstående roman är mitt ursprung. Jag växte upp i skånska Vinslöv som ligger strax väster om staden Kristianstad, i vilken romanens handling mestadels äger rum. Dessutom förekommer det mängder av karaktärer och referenser som är kopplade till regementen i staden, och min far var under min barndom kapten vid Wendesregementet A3 i Kristianstad.

Helmet-lukuhaaste - Kategori 20 - I boken finns ett yrke som numera är sällsynt eller helt har försvunnit

Vald bok: "Snörmakare Lekholm får en idé" av Gustaf Hellström.

(Bonnier, 1966. [Bokklubben Svalans extravolymer])

  Boken är en släktkrönika över tre generationer Lekholm. Med utgångspunkt i olyckorna som drabbar Snörmakare Lekholm. 

  En snörmakare var en hantverkare som tillverkade finare snören och band, snoddar, fransar, galoner, gage, ligatur, band (speciellt sidenband) och liknande. Snörena tillverkades på speciella vävstolar med trampor. (SAOB)

  Idén som blir Lekholms drivkraft handlar om att få sina barn att ta studenten. Något som var mycket ovanligt bland hantverkarfamiljer för den tiden (1850-talet). 

  Första delen handlar till största delen om att snörmakaren försöker betvinga påståenden som sprids om honom, dels att han är en toffelhjälte och blivit kallad nöt av sin hustru och dels att folk tvivlar på att han fått medalj för delaktighet i slesvig-holsteinska kriget. Historien går ut på att han bara förvärrar sakernas tillstånd i sina försök att stå upp för sin rätt. Bland annat driver han väldigt hårt att brodern Oscar ska bli läkare. I själva verket utnyttjar brodern snörmakarens beredvillighet att skänka riksdaler för dennes utgifter. Han har också, liksom nästa generation har, problem att kontrollera sitt alkoholintag.

  Mitt "kära" Kristianstad beskrivs så här i boken:

Ty det var ingen vanlig stad, i vilken hans och hans fäders vagga stått. [...] 

På kunglig befallning, som en fästning och ett värn mot svenskarnas infall och härjningar i den rika danska provinsen Skåne, hade den byggts på en sank ö, omfluten av en flod, som varje år dränkte de kringliggande maderna i vatten och kom hela nejden att se ut som en sjö.

Det var ingen vacker stad och vacker hade den heller aldrig varit. En stram och militärisk rektangel med fyra snörräta gator på längden, två bredare och två smala, lika många och lika snörräta tvärgator på reglementerade avstånd korsande långgatorna, allt omgivet av en hög fästningsvall med redutter, bastioner, kanaler, kasematter och metertjocka namnchifferkrönta portar.

(Min anmärkning: mader betyder slåtterkärr, redutter och kasematter är befästningsanläggningar)

  Första delen av romanen leder slutligen fram till farfar Lekholms förnedring och ekonomiska förfall. Fortsättningen återkommer jag till i nästa inlägg.

Jag är inte glad

...
Mina rop på hjälp
har alltid drunknat
i snor och blod och armsvett
när jag har sprungit nattetid
utan termos karta och kreditkort

  Ovanstående rader ingår i en av svenska språkets mest skabrösa dikter och den inleds med raden "Jag är inte glad".  Dikten är en del av Kristina Lugns diktsamling "Bekantskap önskas med äldre bildad herre". När man väl läst dikten så glömmer man den aldrig.

BOKBACKEN

Dag 9

Rolands poesiutmaning - Bok 2 - jordtema

Vald bok: "Bekantskap önskas med äldre bildad herre" av Kristina Lugn. ISBN 91-7458-552-5

(Alba, 1983)

  Diktsamlingen har av recensenter beskrivits i försiktiga termer som "längtan efter kärlek". Jag skulle nog formulera utlåtandet så här: "diktsamlingen är fast rotad i ensamheten samtidigt som poeten försöker välta den över ända".

  Hon gråter efter hans gyllene ring; himlen är raggsocksblöt; och hon lever i ofrivillig celibat. Ibland tar hon fram de grövre motmedlen:

- Jag vill att du ska komma nu!

...

- Du ska ta med dej plåster magnecyl eau de cologne och sanisept
en flaska Ramlösa en flaska gin en flaska whiskey och
en tandborstmugg

eller som i en annan strof

Det finns ingen
ingen grön chartreuse
ingen enda batteridriven massagestav
i ensamhetens murkna lilla skola

  Överhuvudtaget så är de avslutande dikterna, som inleds med "jag är inte glad", en övertygande manifestation över livets jävligheter samtidigt som de ömsint beskriver människan som kämpar. Till heders för Kristina Lugn att temat körs ända in i gryningens timma.

jag ville mycket hellre vara en fröjd för var och en
som gör textilapplikationer på sin fritid
och dricker maskrosvin
i vargtimmen
när ingens mamma
visslar för ingen alls
under den farligaste stjärnan
mellan dom fallfärdiga skyskraporna
allena

SLUTBETYG: Boken får 3,5 av 5.

Att huka sig är inte naturligt

BOKBACKEN

Dag 8

  Årets femte bok för min del; en bok som flera andra redan har läst. Jag tycker alltid det är svårt att förhålla sig till biografier, oavsett om det gäller en bok om Zlatan Ibrahimovic eller en om Astrid Lindgren. Men en sak är jag säker på. Jag föredrar om det är en erfaren litterär skribent som berättar den.

Rolands läsutmaning - Kategori 3 - en självbiografi
Vald bok: "Allt jag fått lära mig" av Tara Westover. ISBN 978-91-27-15089-8 
(Natur & Kultur, 2019. Översättning: Peter Staffansson)

  Jag upplever att boken inledningsvis består mer av instick i ett sorts album än den utgör en berättelse om ett liv. Det fortgår under den första delen av boken. Här hade jag gärna sett att boken genomgått en rejäl editering. Jag tycker också att berättelsen emellanåt fastnar i någon form av amatörpsykologi istället för att fullfölja de olika skeendena.

  Hon beskriver ett manligt styrt familjeliv som äger rum i ett manligt kontrollerat pastorat. Mormonkyrkan är inte unik i det avseendet. Samhällslivet som beskrivs i lilla Preston, Idaho är inte heller unikt.

  Indoktrinering är förkastligt oavsett vilken kastrull som soppan kokat i.

  Psykisk sjukdom är en farlig komponent inom alla familjekonstellationer.

  Utebliven skolgång kan i det här fallet liknas vid att vandra på plankan med en begränsad möjlighet att rädda sig ur situationen.

  Med det sagt, så skulle jag ändå vilja veta mer om de personer som trots allt fanns i Tara Westovers umgängeskrets. Hon snuddar lite vid moster Angie i berättelsen; hon deltar i teaterföreställningar, och senare så jobbar hon i butik. 

  Brodern Tyler är inledningsvis en samvetspartner men när han flyttar försvinner ett viktigt stöd. Det avsnittet borde ha uttömts mer i biografin, anser jag. När Tyler lämnar familjen.

  Nåja, Tara lyckas så småningom att komma in på sina skolutbildningar. I boken får man intrycket av att allting går väldigt fort. Från Brigham Young University (ekumenisk ordning, enligt Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga) till Cambridge University. Från att hon knappt känt till någonting om världen (ex. Förintelsen) till att hon erhåller Gates-stipendiet och ska doktorera. 

  Ändå är det under framgångsperioden som hon tar tag i sitt och familjens mörker. Det är också då som biografin blir riktigt intressant. Jag tycker att vändpunkten i boken är hennes första besök i Cambridge. 

  Det är inte ofta en enskild fras ur en bok kan ringmärka själva essensen i berättelsen. Taras replik till Dr Kerry då de befinner sig på kapellets tak och han och övriga studenter håller i sig i vinden, är en sådan:

  - Ni försöker alla kompensera, sänka tyngdpunkten och krypa ihop för att höjden skrämmer er. Men att huka sig och gå i sidled är inte naturligt. Ni har gjort er sårbara.

  Hon var sårbar. Hon hukade sig för våldet. Hon lät trollformlerna bestå. Tills hon ställde sig i motvärn ...

SLUTBETYG: Boken får 3 av 5.

Föregångaren till Jane Eyre

BOKBACKEN
Dag 7

  Bloggen hamnade lite i otakt efter söndagens inlägg när jag deltog i "Smakbit på söndagar". Idag lägger jag fram mina tankar om Charlotte Brontës "Professorn".

Rolands läsutmaning - Kategori 2 - boken handlar om en professor

Vald bok: "Professorn" av Charlotte Brontë. ISBN 978-91-7645-429-9 

(Modernista, 2016. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling)

  Boken var egentligen hennes första roman. Den refuserades 1846 och gavs inte ut förrän efter hennes död av den efterlevande maken. Littereraturvetare som studerat hennes verk har hittat spår av hennes första försök i så väl "Jane Eyre" som i "Shirley". Det är väldigt länge sedan jag läste "Jane Eyre" och ett av mina framtida projekt måste bli att läsa om den.

  Till viss del kan jag förstå varför "Professorn" blev refuserad. Den har en ganska svag inledning, tycker jag. I förordet beskriver Thomas Sjösvärd den som konventionell. 

  Fast egentligen reagerar jag mer negativt på de melodramatiska partierna av boken, som ligger på gränsen för acceptans och går ibland överstyr. Jag reagerar också på genusperspektivet, och då menar jag inte jämställdheten mellan könen utan snarare på vilka ordval som Charlotte Brontë lägger i Williams mun. Det känns inte som om det är något som han kan tänkas uttrycka. Där faller trovärdigheten en aning.

  Boken börjar med att föräldralöse tjugotvååringen William Crimsworth avvisar förslaget från några släktingar med position i samhället om att bli kyrkoherde. Han söker sig till sin äldre bror och börjar arbeta som kontorist i dennes fabrik. Men brodern behandlar honom illa. William får stöd av den inflytelserike Mr Hunsden som föreslår att han reser utomlands för att söka ny försörjning. Med hjälp av Mr Hunsdens rekommendationsbrev blir William anställd som engelsklärare i en pojkskola i Bryssel, senare får han även tjänst i den närliggande flickskolan. I franskspråkiga skolor tituleras läraren Professeure, därav bokens titel.

  Det är först i det skedet som boken tar fart. William är inackorderad i skolan och lär så klart känna de båda föreståndarna Monsieur Pelet och Mademoiselle Reuter. Inledningsvis är han lite intresserad av Mlle Reuter men upptäcker snart vilken relation de båda föreståndarna har till varandra. 

  Han får bekanta sig med tonårseleverna och tycker att flickorna är lika bångstyriga som pojkarna. I det här avsnittet finns en hel del beskrivningar som får dagens tonårstjejer att resa borst, med all rätt.

  På skolan arbetar även Mademoiselle Henri. Hon undervisar i syslöjd men föreståndaren har andra planer för henne. Hon vill att lärarinnan ska bredda sina kunskaper i engelska (Mlle Henri har haft en engelsk mor, men efter hennes död bor hon hos faster Julienne) och ber William att undervisa henne.

  Frances Evans Henri är lärarinnans fullständiga namn och utan tvivel den intressantaste karaktären i boken. Den bygger självklart på Charlotte Brontës egna erfarenheter. Hon gjorde två resor till Bryssel mellan 1842-1844 och studerade för läraren Constantin Héger. Han tillämpade en pedagogik med kreativa skrivuppgifter som sedan Brontë överför i berättelsen om William. Det ska även ha funnits amorösa intressen från Charlotte angående Professor Héger.

  Jag tänker inte avslöja alltför mycket om relationen mellan Mademoiselle Henri och William. Men det jag kan säga är att Charlotte Brontë bryter konventionerna för samtiden när hon ger Mademoiselle Henri utrymme att diskutera samhällsfrågor med William och Mr Hunsden, och dessutom låter henne göra det med emfas. De sista trettio sidorna är väldigt engagerande och höjer betyget för boken.

SLUTBETYG: Boken får 4 av 5.

Salamandern - mer amfibisk än eldig

 Ny måndag och nytt ordslalom. Men innan jag går in på det, så tänkte jag sammanfatta första läsveckans mest intressanta ordiakttagelser.

Veckans tecken, eller symbol:

  I "Fahrenheit 451" bär brandmännen som utför bokbränder en salamander-symbol på dräktärmen. Den idén har så klart Ray Bradbury hämtat från myten att salamandern är en sorts eld-ande. Ansvarig för den ryktesspridningen är Plinius den äldre (23-79 e.kr). Ordet salamander kom via något östligt språk till grekiskan och latinet. När det överfördes till franskan och senare engelskan fick det betydelsen, "legendary fiery beast". Så kan det gå!

Veckans yrkesbegrepp:

  I Brontës bok lär vi oss lite franska mellan varven. Ordet för profession=métier flimrar förbi, liksom ett uttryck som används vid sömnad av en fåll, rivière (som egentligen betyder flod), men även används inom juvel- och smyckesindustrin.
  Vi får också bekanta oss med "peruansk bark", d.v.s. kinin (malariamedlet, ni vet), som upptäcktes i kinaträdets bark i Anderna, Sydamerika.
  I Brontës 1800-tal trodde man fullt och fast på att hypokondri (=sjuklig rädsla för sjukdom) var en kronisk sjukdom, som drabbade både fysiskt och psykiskt.
  Värst av alla vanföreställningar som boken för fram är ändå tron på frenologi (av grekiska phrēn ’själ’, ’sinne’ och -logiʹa ’-lära’, ’-vetenskap’, av loʹgos ’ord’), läran att man kan utläsa en människas karaktär utifrån skallens form. Ursprungligen framlades dessa tankar av Franz Joseph Gall, läkare i Wien. (Källa: NE)

Veckans slanguttryck:

  "Smörjtratt" hämtar vi också från "Professorn". Williams bror Edward kastar ur sig nedsättande ord till den yngre brodern. - "Du din hala och gnälliga smörjtratt!"
Ordet härstammar från den tratt med vilken man smorde valolja i vagnshjulen på 1800-talet.

Veckans nordiska ord:

  Här kommer kanske den intressantaste upptäckten. I "Professorn" beställer William en "koek" under en promenad genom Bryssel. Det flamländska ordet koek är en avljudsform av kaka med ursprung i det fornnordiska språket, liksom engelskans cake är (men engelsmännen har gett det ordet en bredare betydelse).

Veckans ovanliga eller dialektala ord:

  I Birgitta Lillpers diktsamling "Kälda" hittar jag verbet kvälla - om vätska (liksom ämne som liknar en vätska): flyta ymnigt, flöda; (häftigt) välla (upp längre fram), svalla; även om vattendrag, liten källa. Ordet härstammar från fornsvenskans qvild (källa).

Veckans namnkoll:

  I boken "Ett halvt liv av kärlek" firar man Qingming-festivalen. Qingming är den femte solarperioden i den traditionella lunisolarkalendern (kinesiska kalendern), och infaller i början på april.

****

Så till ORDSLALOM - 02 - "Från fysiken till litteraturen via bibelcitat"

1) mycket liten beståndsdel inom fysiken (8 bokstäver)
2) synonym till första ordet, välkänt från bibelcitat (5 bokstäver)
3) lägg till tre bokstäver i slutet av andra ordet och få ett storslaget adjektiv  (8 bokstäver)
4) rimord till tredje ordet; och ger dig vila på operationsbordet (6 bokstäver)
5) kasta om bokstäverna i fjärde ordet och bilda ett språk (6 bokstäver)
6) så heter flickebarn på språket som du fick fram i femte ledtråden (4 bokstäver)
7) kasta om bokstäverna i sjätte ordet och bilda ett litterärt begrepp (4 bokstäver)

****

För läraren är kvinnan som en tapet

Nedan får ni en lösning på bloggens första ordslalom.  

ORDSLALOM - 01 - "Från eld till vatten"

Ett förslag till lösning

1) eldrelaterat ord som för tankarna till meteor (4 bokstäver - KLOT)

2) "dela" första ordet genom att sätta ett "50%-ord" framför det (8 bokstäver - HALVKLOT)

3) tredje ordet (grekiskt ursprung) är synonym till andra ordet (8 bokstäver - HEMISFÄR)

4) ett ord för kärlekskranka och butiksinnehavare som rimmar på tredje ordet (5 bokstäver - AFFÄR)

5) synonym till fjärde ordet; som betyder att ett tillfälle har blivit till en vana (11 bokstäver - FÖRHÅLLANDE)

6) engelsk översättning av det femte ordet (12 bokstäver - RELATIONSHIP)

7) kapa bort en liten del av sjätte ordet och du hamnar rätt i vågorna (4 bokstäver - SHIP)

***

1) Ordet eldklot i beskrivningen av en lysande meteor användes redan 1590. (SAOB)

2) Halvklot = hälften av ett klot, kropp som har formen av ett halvt klot. I det sammanhanget bör ni googla "de magdeburgska halvkloten", om ni inte redan känner till dem. 

3) Grekiska ordet hemisfär är sammansatt av he´mi (halv) och sphai´ra (klot). Ursprungligen som referens till himlavalvet.

4) Ordet affär, är så klart franskt, - (sak att) göra, göromål, angelägenhet; kärleksaffär - (flyktigt) erotiskt förhållande (SAOB). Lägg märke till att vi i svenskan börjar använda ordet förhållande (se mer nedan) om otillbörliga relationer i ett tidigare språkligt skede än engelsmännen. De fortsatte använda "love affair" och inte ordet "relationship".

5) Förhållande,  i betydelsen - pregnant: fri erotisk förbindelse, otillbörligt kärleksförhållande, börjar faktiskt användas sedan Göteborgs Handels -och Sjöfartstidning skrivit "rent skvaller" om Kate Doughty Radcliffe, 1872. 

6) Engelskans relationship fick inte samma betydelse som svenskans förhållande, när det gäller otillbörlig kärleksförbindelse, förrän 1944.

7) Avslutningsvis är jag svag för de urgermanska orden som ligger till grund för språken i Norge, Sverige, Danmark, Nederländerna, Tyskland och England.

  Det urgermanska ordet skipa har gett upphov till vårat skepp, norskans skip, danskans skib, tyskans schiffe, engelskans ship, och nederländskans schip.

*****************************************

Smakbit på söndagar - är ett koncept som härstammar från vårt västliga grannland. Mitt bidrag kan läsas i den kursiva texten under omslagsbilden.

  En lärare i Charlotte Brontës värld, 1846, kan så klart inte tänka i banor av affärer med sina elever. Följande stycke ur hennes bok "Professorn" belyser avståndstagandet med önskvärd tydlighet (mer om boken läggs till vid annat tillfälle).

"Kort sagt, för läraren är en ung, vacker kvinna som en tapet med fel sida ständigt vänd mot honom. Och till och med när han ser den släta, prydliga framsidan, vet han mycket väl vilka härvor, långa stygn och fransiga revor som finns bakom och är inte frestad att alltför innerligt beundra de vackra former och klara färger som visas upp för allmän beskådan."

Böcker blev diskvatten

BOKBACKEN

Dag 6

  Jag har gjort en överenskommelse med mina barn om att vi ska läsa tio böcker utifrån samma kategoriindelningar. Ganska ofta kommer jag att läsa samma bok som någon av dem. Jag valde att inleda med kategorin "en bok med en bok på omslaget". Det var faktiskt min son som inspirerade mig genom att han för tillfället höll på att läsa "Fahrenheit 451" i sin skola. Så jag valde att läsa den efter att han var klar.

  Under min tonårstid såg jag filmatiseringar av Bradburys skräcknoveller. Jag tror att det var någon sorts remake av "The Twilight Zone", men jag är väldigt osäker. Jag minns däremot att vi fick läsa ett par noveller av honom under gymnasietiden. Dock valde jag aldrig att läsa "Fahrenheit 451" vid det tillfället. Jag hade redan i femtonårsåldern släppt allt vad äventyrsböcker och science-fiction-genren erbjöd. Sedan dess är det främst realism och lyrik som landat i min bokhylla.

  Men boken står sig och tycks aldrig falla ur glömska. Kanske beroende på att framtidsskildringar (dystopier) är så inne idag. "Fahrenheit 451" utgavs första gången 1953 och kom sedan i svensk översättning 1958.

***

Barnens och mina tio böcker - Bok 1 - en bok med en bok på omslaget

Vald bok: "Fahrenheit 451" av Ray Bradbury. ISBN 978-91-1-305188-8 

(Norstedts, 2013. Översättning: Siv Nordin)

  Vi kan väl börja med den udda titeln. Ni känner väl säkert till att i USA använder man sig av Fahrenheitskalan för att ange temperatur. Medan vi i Sverige håller oss till kära Anders Celsius skala. Enligt ryktet slog Ray Bradbury en telefonsignal till en brandstation och frågade efter vid vilken temperatur som papper självantänder. Brandmännen höftade till med temperaturen 451°F, vilket stämmer ganska bra. Räknar man om så blir det 233°C och självantändningen äger rum vid 220-245°C.

  Vad är det då som ska brännas i boken? Jo, det är faktiskt alla former av böcker. Ett bokbål in i evigheten så att säga. Och utförandet står brandmännen för; de släcker inte längre bränder  - de bränner ner bokägarnas hus under "kontrollerade former". Det är förbjudet att äga böcker. Alla teoretiska utbildningar på universitet har lagts ned och professorerna är satta på undantag.

  Istället har vi fått ett samhälle med lättsam, interaktiv underhållning, som sker via tv-väggar i hemmet och med familjen som deltagare. Vår ledsagare, brandmannen Guy Montag, lever med Mildred som är helt uppslukad av den nya tidens konsumtion. Guys medvetande väcks av en ung kvinna i grannskapet som anses vara lite tokig. Hon väcker alla hans sinnen till  liv.

- "Jag tycker om att lukta på saker och se på saker och ibland är jag uppe hela natten och går och tittar på när solen går upp.", säger hon.

  Och så ställer hon den avgörande frågan:

- Är du lycklig?

  Vilket lite senare leder till en av de vackraste meningarna i romanen.

"Han kände hur hans leende smalt bort och föll ihop över sig själv som stearinet i en ljusstake, i vilken ljuset fått brinna för länge och fallit samman och slocknat."

  Guy träffar flickan fler gånger och vi bjuds på andra "visdomsord".

- "Har ni nånsin luktat på vissna löv? Luktar de inte som kanel?"

...

- "Och jag gör alla inköp och städar också själv."

***

  Men bokens kanske mest kända citat hämtar jag från avsnittet när en kvinnlig bokägare vägrar lämna böckerna ifrån sig och dör i branden. En upplevelse som inte vill släppa taget om Guy. Böckerna faller i hans armar och han hinner läsa några rader ur en av dem, "time has fallen asleep in the evening sun". 

  Vi hoppar framåt i boken när konflikten med brandmästare Beatty så sakteliga stegras och denne försöker förklara betydelsen av brandmännens arbete. Hans monolog innehåller det i mitt tycke mest minnesvärda citatet i boken.

"Tidningarnas innehåll blev en riktigt söt vaniljsås. Böckerna, så sa de förbaskade snobbiga kritikerna, blev diskvatten. Inte underligt att böckerna inte gick att sälja, sa kritikerna. Men publiken som visste vad den ville ha spann lyckligt och tillät böckerna med serier att överleva."

  Efter halva boken återknyter Guy bekantskapen med Professor Faber som ledsagar in honom i ett aktivt motstånd mot samhällets ordning. Från den dagen är han på flykt (med en boktrave under armen) och jakten kan följas i direktsänd TV.

  Det här är en strålande bok. En av de bästa dystopier jag läst, och jag har läst en förskräcklig massa.

SLUTBETYGET ÄR GIVET: Boken får 5 av 5.

Med målet i Orsa

BOKBACKEN
Dag 5

  Min poesiutmaning innehåller 24 titlar. De är löst förbundna med något eller några av de fyra elementen, jord-luft-eld-vatten. Jag inleder med Birgitta Lillpers senaste bok, "Kälda". Lillpers har gett ut både romaner och diktsamlingar. Jag kom först i kontakt med hennes böcker i mitten av 1990-talet.
  Under senare år har jag stött på ett par av hennes dikter i olika antologier, bland annat dikten "98" som är hämtad från boken "Industriminnen" (2012) och är upptagen i mastodontantologin "Svensk poesi" (2016). Det intressanta med den dikten är att den talar om rengöringsarbete. Hennes nya bok handlar om att ta hand om och rensa en vattenkälla på gårdsmarkerna.

  Birgitta Lillpers är bosatt i Orsa. Hon betraktar sig i första hand som lyriker, även om genombrottet kom med romanen "Blomvattnarna" (1987). Citat: Wahlström & Widstrand

Rolands poesiutmaning - Bok 1 - vattentema
Vald bok: "Kälda" av Birgitta Lillpers. ISBN 978-91-86617-57-8 
(Pequod Press, 2020.)

  Diktsamlingen är i stor utsträckning en stilla betraktelse över livet och hoten mot fruktbarheten. Vissa av de svenska diktraderna får en extra tolkning på orsamål, och Birgitta Lillpers tackar inledningsvis Eva Olander för den kunskapen. Eva Olander har tillsammans med Karin Ohlsén gett ut boken "Orsaord : en orsamålsordbok" (2010, utökad uppl. 2013).

   Jag blev så klart nyfiken på den detaljen och studerade Orsamålets abc, som går att finna i cybervärlden. Här fann jag orden för man (kell) och kvinna (kelingg), och fick förklarat för mig att orsamålet använder sig av tregenussystemet, precis som tyskan. Det delas alltså upp i maskulinum, femininum, och neutrum. På svenska heter det såväl en man som en kvinna, medan det i orsamålet blir jenn kell och je kelingg. I dokumentet hittar ni också intressanta ljudbesläktade ordkopplingar mellan engelskan och orsamålet. Ni får även en genomgång av hur de regelbundna verben böjs. Det viktigaste verbet i Lillpers diktsamling är resör, som betyder rensar. 

  Boken innehåller endast 69 sidor men på dessa återfinns 18 frågetecken och utöver dem finns det formuleringar som är frågor men där saknas skiljetecken. Det är uppenbart att poeten vill ställa frågor till omvärlden och till läsaren. Det finns tre passager som är signifikativa.

  Först skriver hon:

När istället för hjärta
längst in är
en handelskammare

vad ska
en dag då
komma upp här
runt källan

  Jag tolkar det som bevarandet av skogsbruk/naturbruk kontra avverkningen för kapital och investering.

***

  Lite längre fram får vi effekterna av den varma sommaren och bränderna som den medförde.

Något kan försvinna från dig
plötsligt med släpande rot
eller som ett långt stråk ljummet kärvande stål

...

Och jag går och lovar ut vatten
som en drottning
utlovar och bjuder in,
yvande mig som en god innehavare

***

  Ett sorts bokslut över debit och kredit kan skönjas i de sista skälvande raderna.

...

Hur är den källa nu, som aldrig sinat, hur är det
i dess närhet?

...

Snart vet vi vad som verkligen ska växa här.

***********************************************************************************

  Fast samtidigt sträcker sig arbetet med källan över lång tid och det görs ett avstamp inför framtiden när hon skriver att hon ska berätta mer sedan.

  Jag tycker att diktsamlingen var väldigt grundläggande och utan några yviga gester. Den handlar om naturvård och tankar om fruktbarhet.

SLUTBETYG: Boken får 3 av 5.

I skuggan av Solens rike

BOKBACKEN
Dag 4

  Så har jag läst ut Eileen Changs "Ett halvt liv av kärlek". I den avslutande fjärdedelen tycker jag att författaren lyckas bättre med sin dramaturgi. Även i den här delen är det Manzhen som ges den tydligaste gestaltningen medan exempelvis Shihui aldrig får en meningsfull plats i romanen. 

  Äntligen är det en utomstående kvinna som gör en positiv insats när Cai Jinfang hjälper Manzhen på sjukhuset. Fram tills dess har de flesta kvinnorna i boken gjort mest skada genom rykten och missförstånd. Sjukdomarna tilltar och jag får lära mig vad tarmtuberkulos är, och jag synar uppgifterna om dödlighet i scharlakansfeber (i Sverige var den över 30% i slutet av 1800-talet).

Shanghai 1937

  Dramaturgin håller ihop i ett femtiotal sidor innan tidsdokumentet faller ihop och markörerna som fungerar som sötningsmedel återkommer i historien. Meningen som inleder det femtonde kapitlet måste förberedas genom reflektioner hos karaktärerna i tidigare kapitel. Det är ett generalfel att skriva "Slaget om Shanghai började den 13 augusti och varade i tre månader." efter att dittills nästan helt struntat i Kinas omvärld. För att fem sidor senare lägga lika mycket energi på "tigerdagar" och vegetariska räkor, som på Japans invasion av landet. Vilket tror ni bekymrade Shanghaiborna mest, sötpotatisen i de vegetariska räkorna eller de japanska soldaterna?

SLUTBETYG: Boken får 2,5 av 5. Mycket tack vare rollkaraktären Manzhen.

***********************************************************************************

  Nu är första kategorin i min läsutmaning avklarad. Ni får gärna komma med fler förslag på böcker som utspelar sig i Kina; för att inspirera andra. Lämna era förslag i kommentarsfältet.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

  Bokföring enligt Monika håller koll på sina hyllvärmare och undrar hur det står till i våra bokhyllor. Jag har inte några stora mängder olästa böcker. Men mitt högra öga noterade att Karin Alvtegens "Skugga" stod inklämd mellan Ann Jäderlund och "Classic haiku". Hur den har hamnat där förtäljer inte historien. Men jag ska lägga den på minnet för framtida läsår. Årets läslogg är redan fullbokad.